Trägen vinner, sägs det. I år gick Svensk Cyklings opinionspris till bloggaren Krister Isaksson, som under många år har jobbat hårt för att förbättra svensk cykelinfrastruktur.
– Det känns väldigt hedrande. Jag kanske framstår som kritisk och rabiat, men det var kul att läsa i motiveringen att de anser att jag har lösningar på problemen, säger han.
Under tio år har han bloggat om cykling, trafik och infrastruktur på Bicycling.se. Där har Krister Isaksson gjort sig ett stort namn med att belysa och påtala bristerna i svensk cykeltrafik.
– Mitt mål med bloggen är att sprida kunskap inom cykelplanering och infrastruktur. Om fler har kännedom och tillgång till fakta kan de ställa helt andra krav när de för dialog med beslutsfattare – som kommuner och Trafikverket, säger han och fortsätter:
– Ibland ser man vad ens engagemang leder till. Jag vill inte säga storslagna förändringar, men visst har jag kunnat påverka lite grann i alla fall.
Hur ser du på cykelinfrastrukturen nu jämfört med när du startade bloggen 2012?
– Ofta känns det som att inget har hänt. Men när jag tvingar mig till en tillbakablick ser jag att det trots allt har hänt en hel del. Inte minst sett till hur det pratas och skrivs om cykeltrafik, nu är det på en nivå där det börjar bli ett erkänt trafikslag. Samtidigt har inte alla fina ord omsatts i vare sig lagstiftning eller pengar. Långt ifrån.
– Däremot vet vi nu att det inte är omöjligt att åstadkomma förändring. Det är bara att titta på de kommuner i landet som har gjort stora framsteg under den senaste tiden. Vill vi öka cyklingen i landet är det bara att bygga. Det finns det goda exempel på.
Stockholm har gjort en förändring
Han nämner bland annat Malmö som exempel. Liksom huvudstaden, som utifrån ett dåligt utgångsläge har jobbat långsiktigt och fått till en tydlig förändring.
– Tidigare fanns ingen cykelinfrastruktur alls och väldigt få människor cyklade över huvud taget. Men vid millennieskiftet började en successiv utbyggnad i innerstan som har fortsatt och intensifierats. Något som har lett till att antalet cyklar har exploderat.
– Och kan man göra det i Stockholm, med konkurrensen och trafikutrymmet som finns där, då kan man göra det överallt. Staden varken dör eller havererar för att man satsar på cykel. Snarare blir det ännu fler människor som rör sig, konsumerar och njuter av stadens alla möjligheter.
Krister Isaksson vill också förändra inställningen om att det inte handlar om antingen bil eller cykling, utan att trafikslagen ska samsas.
– Det finns någon konstig ogrundad förutfattad mening om att en förbättrad cykelinfrastruktur hotar biltrafiken. Det är bara okunskap. Men alla kan inte använda en bil eller åka kollektivtrafik och då måste vi erbjuda ett utbud som underlättar även för dem. Det är exempelvis inte särskilt kul eller säkert att cykla på en 2+1-väg.
Krister Isaksson: ”Behöver en kraftsamling”
Framöver skulle han önska att cyklingen får ett betydligt större anslag i Nationell plan för infrastruktur och att Trafiklagstiftningen cykelanpassas.
– En hel del kommuner kämpar på bra. Men det hjälper inte. Vi behöver en kraftsamling över hela landet för att få ett större genomslag överallt. I dag ser vi att cyklingen minskar kraftigt på landsbygden. Det skulle flyget och tåget också göra om hälften av flygplatserna eller rälsen försvann.
– I dag sätter tyvärr Trafiklagstiftningen stora hinder för cykeltrafiken. Egentligen är det här så lågt hängande frukter så att det inte är sant. Det saknas inte pengar och det skulle inte ta särskilt lång tid att åtgärda. Men utredningarna som görs av Transportstyrelsen i dag är ofta rena killgissningar. Det är fruktansvärt att läsa.
En del av lösningarna har Krister själv skrivit om på sin blogg. Något som han har varit mån om att bidra med.
– Jag kanske framstår som kritisk och rabiat, men det var kul att läsa i motiveringen att jag även har lösningar på problemen. Det är så jag har försökt jobba – att kritisera och visa på bristerna, men också hur man kan göra i stället. Att vara ett stöd till såväl beslutsfattare som branschfolk och brukarna, säger han.
Cykeln – ett fantastiskt fritidsfordon
Efter att som ungdom ha tävlat i cykling är det numera i stort sett ”bara” till vardags som han använder hojen. Det är däremot väldigt ofta.
– Jag cyklar dagligdags och det är mitt primära transportsätt. Oavsett om det handlar om pendling, vardagsresor eller inköp. Man kan lösa väldigt många – om inte nästan alla – uppgifter med cykeln. Det är ett fantastiskt frihetsfordon helt enkelt.
Även om bloggen har funnits i tio år, har han arbetat med cykelfrågor i omkring det tredubbla. Och snart börjar det bli dags att lämna över stafettpinnen, menar han.
– Det går att jämföra med en framgångsrik idrottare. Så småningom kommer det nya, yngre förmågor och jag hoppas att det gör det även här. Det finns redan nu en hel del som engagerar sig i de här frågorna och som kan fortsätta det här arbetet.
Text: Pierre Henriksson
Foto:
Förra året fick Vätternrundans dåvarande vd, Gunilla Brynell-Johansson priset. Läs en intervjun med henne här.
