Då var cykelveckan 2018 igång och min börjar i sedvanlig ordning med MTB-Vättern på fredagskvällen. I år kör jag tre av de fyra loppen. Avstod halvvättern till förmån för att ha så pigga ben som möjligt till Vätternrundan 300km.

När jag vaknade i fredags mådde jag inte riktigt bra. Vet inte riktigt var det var men kroppen och knoppen kändes inte okej och jag funderade faktiskt på att inte starta. Jag vet ju att MTB Vättern är ett lopp med högt tempo och jag kan inte ta det lugnt, det går bara inte när adrenalinet pumpar, pulsen skenar och jag jagar ryggar.

Strosade runt i Motala, hämtade mina nummer lappar och insöp atmosfären och passade på att hälsa på alla kända ansikten jag mötte längs vägen. Alltid härligt att vara på plats, börjar känna mig som hemma här i Motala.

Det var gassande solsken så jag sipprade i mig vatten och vätskeersättning under hela dagen och tog mig en powernap innan start. Tänkte att jag måste prova köra iaf, känner jag mig risig kan jag ju alltid bryta. Som tur var kände jag mig okej genom hela loppet trots en medelpuls på 180!

Innan jag rullade till start var det dags att trycka i luft i däcken och jag fick suget att släppa ur lite luft bak (och troligen göra om missen från Lidingö) men blev stoppad. Tack för det, de blev perfekt i skogen även om rullet på transportsträckorna hade kunnat vara något bättre. Inget som spelar någon roll för mig egentligen, känns ändå som det är på stigarna jag kan hämta in lite tid för det är där känner jag mig starkast.

Dags ställa sig i startfållan igen.

18.00 går första starten och jag släpps i väg 2minuter senare. Lägger mig långt bak för att inte bromsa upp de betydligt snabbare cyklisterna och jag hittar en behagligt tempo fram till fösta stigdelen. Förra året gick jag ut för hårt och var toktrött när jag väl skulle in på stigen. Nöter på uppför och blir omkörd av de starka ur nästa startgrupp. Försöker ta rygg men släpper genast det försöket och  hittar ett bekvämt tempo.

sdr

Riktigt skoj att vi i år fick hoja runt på banan inne på Dunteberget. Blev varse om att jag behöver öva på det där med att hoppa med cykeln. Efter sista sandkullen flög jag typ liite okontrollerat men lyckades rätta upp mig och landade på två hjul. Inte långt ifrån att det blev en liten tur över styret. Stannade till och fyllde upp min flaska, svetten droppade från toffsen och jag hade tryckt i mig över halva flaskan redan.

Efter kontrollen hamnar jag emellan Helena Enqvist (som jag cyklade fatbike med i våras på fjället) och Elna som livestramade loppet. Rätt härlig känsla att cykla mellan två grymma tjejer som varje dag inspirerar mig.

Jag, Helena och Elna

Innan kontrollen vid Idrottsparken tappade jag flaskan som rullade ner mot vattnet. Första tanken var att fortsätta utan den men som tur var tog jag mitt förnuft till fånga och stanande, hade inte gått sista biten utan vatten. Efter en stunds ledande lyckades jag till slut fiska upp den ur vattenbrynet.

De var verkligen skitjobbigt och dammolnen gjorde det stundtals svårt att se. Var bara att hitta ett hjul att följa och hoppas på det bästa. Väldigt skönt att starta tidigare än jag gjorde förra året, behövde nästan inte köa alls på stigarna och kunde släppa på utför. Banans utmaning var ju helt klart The Oakly hill, där sved det till fint i låren och det gjorde ont att dra in luft. Tog sats på Andreas som jag såg stod upp i backen jämte Oakly bilen och kände mig stark till jag insåg att backen fortsatte upp åt vänster. Ghaaa! Snacka om tunnelseende. Men som oftast efter en klättring, grymt kul att släppa på utför sen!

foto: sportograf.com

Sista kilometrarna var riktigt tunga och vaderna började skvallra om kramp. Verkade helt omöjligt att hitta ett hjul, de som kom förbi var helt enkelt för snabba för att jag skulle hänga på så jag fick nöta ensam i den lilla motvinden som fläktade. När målet närmade sig skulle en herre som legat bakom en stund gå om, de fick mina tävlingshorn att växa. Han skulle fasen inte om och vi spurtade in i mål. KUL!

Rullade in på 2.19 och var i cykelextas. Riktigt kul bansträckning i år, galet bra stigpartier. Grymt jobbat alla som varit med och slitit med banan!

/ Madde