Blogg

Hej, det är jag som är ambassadören

… eller åtminstone en av dem!

Ett Motalanummer på mobilens display, en puls som ökar mer än under ett spinningpass. ”Tänk om”, men samtidigt den där andra rösten som säger ”vad inbillar du dig”. Andreas från Vätternrundan i andra änden, ”vi vill att du blir ambassadör för Vätternrundan 300km”. Yrsel, inre jubel, nyp i armen. Jag får sätta mig en stund.

Jag var 37 år gammal när jag till fullo insåg att det är jag själv som äger makten över att bli den jag vill vara. Idag förstår jag att det hade kunnat ske när jag var tolv, eller när jag var 75. Det finns liksom inget ”bäst före datum” för att ta sina drömmar, eller sin strävan, på allvar. Då, för fem år sedan var siktet inställt på ett mini-triathlon. 386 m simning, 18 km cykel och 4,2 km löpning. Jag köpte min första landsvägscykel, en Crescent nano, och satte mig för första gången på en sadel som täckte typ en tiondel av baken. Cyklade ensam, trampade på utan den minsta förståelse för vad jag egentligen gjorde, men jag cyklade och jag älskade det. Älskade friheten, vyerna, farten, dofterna.

Trots det fick cykeln stå när utmaningen väl var genomförd (jodå, jag klarade det!). Tränade sporadiskt, mest på gym, men någonstans där i bakhuvudet låg den ultimata drömmen och pockade på uppmärksamhet. En Vätternrundan, tänk om jag även skulle kunna bli en sådan som klarar av att cykla nästan ofattbara 300 km. 30 mil! Det är lika långt som mellan Gällivare och Piteå! Det finns ju andra som klarat det, som klarade det redan 1966 med cyklar som vare sig sett karbonramar eller di2 växlar. Så när chefen en fredagseftermiddag ropar ”ska du med och cykla runt Vättern nästa år” skriker min inre röst JAAA med sådan styrka att munnen öppnades av sig självt. Då var det alltså dags, jag skulle bli en av dem. Utmaningen står ju faktiskt öppen för alla- för dig och för mig, oavsett vilka vi är.

19.09 lördagen den 18 juni 2016 kom jag i mål, 15 timmar och 23 minuter efter att hjulen började rulla. Trött, blöt, kall och ofattbart lycklig. Kanske aningen hes också efter att ha sjungit konstant i 22 mil, sedan kom väggen och de sista åtta milen var blicken stint fäst i asfalten när pannbenet fick ta över.

I mål!

I mål!

Man kan ju tänka att det borde ha rullat på sedan dess, att jag fortsatt att cykla, att vara i rörelse. Varför lägga ner när man just upplevt en av det mest fantastiska stunder? Varför sluta med något som ger såväl kropp som knopp avstressning, hälsa och självrespekt? Men det gjorde jag, jag fastnade i soffan igen. Nu är det slut med det, jag ska tillbaks till sadeln!

Så, vem är då jag?

42-årig Lappländska som idag lever bland kor och stengärdesgårdar i en by som är döpt efter ett medeltida helgon. Renägande skogsame med fjällsamiska stänk i mitt åderssystem och en frihetskämpe i såväl inre som yttre struktur. Matte till schäfertanten Vilda, fru till Tomas, dotter till norrlandsmamman och samepappan, bonusmamma och bonusmormor, chefen, vännen och medmänniskan. En tämjd vildvittra som nog ändå alltid har en längtan ut till det vilda. Drömmer om att åka till Indien, längtar alltid till fjällen, lyssnar på Lundell, läser alldeles för sällan, gillar bilbingo, åker på rockkalas, hänger på öar.

img_20170129_155827

Varför ska du följa mig?

Är du erfaren cyklist? Ja då följer du mig för att dela med dig av allt det du kan och upplevt. Du följer mig för att du vill hjälpa mig, och andra ”blåbär”, att utvecklas. För att du redan gjort alla misstag, lärt dig längs vägen och vill dela med dig av all din kunskap till andra.

Är du nybörjare, eller lite halv-van som jag? I så fall följer du mig för att vi gör det ihop. För att vi lär av varandra, Du och jag, kilometer för kilometer. Ibland drar jag, ibland drar du- precis så som det är i cykelvärlden. Tillsammans hela vägen, in mot det där underbara målet i Motala! Nu kör vi! Jag hoppas att just DU hänger på!

Avslutningsvis, vill jag rikta ett ofantligt stort TACK till Vätternrundan för att ni ger mig den här chansen! Och TACK till alla Vätternrundans partners som ser till att jag är klädd för alla väder, att jag har en ”black(and orange) beauty” som ser ohyggligt snabb ut, för träningshjälp, punkteringshjälp och allt en människa kan behöva för att få ut det allra bästa av hela det äventyr en cykel kan ge!


Partners som bidrar med information, produkter och annan hjälp till Vätternrundans ambassadörer är Aktivitus, Bianchi, Craft, Crescent, Enervit, Peppster, Shimano, Stadium och Thule.

Från soffan till sadeln

//AMBASSADÖR VÄTTERNRUNDAN 2017//

Medelålders, medelmåttig motionär som äntligen har insett att varje enskild människa har förmåga att bli den man vill vara. Uppvuxen under midnattssol och i polarvintermörker, men lever sedan 23 år tillbaks i självvald exil i en småländsk Bullerby. Anser att en cykel är (nästan) allt en människa behöver för att bli lycklig. Med mitt ambassadörsskap vill jag visa på kamratskapen och värmen man möts i den här sporten. Och att man visst kan genomföra en Vätternrundan, även om man inte tror att man kan. Häng med mig på min resa.