”Det mest fruktansvärda jag har varit med om. Det var värre än att föda barn”. Orden efter målgången i hennes första Vätternrundan var hårda. Men det hindrar inte Jennifer Olsims Brown från att ställa sig på startlinjen igen nästa sommar.
– Uppenbarligen blev jag fast. Nu måste jag ta revansch, säger hon.
Nej, det var inte det lättaste året som Jennifer Olsims Brown gjorde sin debut i Vätternrundan. Många uppfattar 2022 års upplaga som den tuffaste sedan ”snörundan” 1981. Även om Jennifer inte var med då, kan hon förstå liknelsen.
– Det var motvind, motvind, motvind. Utan mina klubbkompisar hade jag aldrig klarat av det. Det var tack vare dem jag tog mig runt. Det var sjukt jobbigt … men också jätteroligt, säger Jennifer.
Trots den tuffa rundan i somras har hon redan anmält sig för att stå på startlinjen även nästa år.
– Nu måste jag ta revansch och lägga ned tiden som behövs för att klara av det. Senast hade jag nog inte tränat tillräckligt med tanke på livspusslet.
Får extra kraft den här gången runt sjön
Jennifer tänker också att hon får lite extra kraft den här gången. Anledningen? År 2023 cyklar hon för rörelsen #Imoveforcancer, som samlar in pengar till välgörande ändamål. Nästa år är det Blodcancerförbundet som får det insamlade beloppet. En organisation som har stor betydelse för Jennifer och hennes familj.
– När min man Rasmus var 5 år drabbades han av leukemi. Det är tack vare forskningen och den svenska sjukvården som jag nu får ynnesten att dela mitt liv med honom, och han har fått möjligheten att bli pappa, säger Jennifer.
Cancerbehandlingen orsakade komplikationer som gjorde att Rasmus fick sitta i rullstol under en period. Numera är han dock återställd och är, precis som sin fru, väldigt aktiv inom träning. Det var också Rasmus som fick Jennifer att upptäcka cyklingen.
– Efter det att jag fick mitt tredje barn 2021 kunde jag inte börja löpträna som jag ville. Då gav han mig en cykel i stället och det slutade med att vi cyklade Halvvättern tillsammans den sommaren.
Prestationsångesten övervanns efter Halvvättern
Ett lopp som dessutom var hennes första någonsin.
– Jag har alltid tyckt att det är roligt att träna och haft höga ambitioner. Men också extrem prestationsångest, vilket har gjort att jag inte har vågat ställa upp i några lopp – även om jag har varit anmäld till en hel del genom åren. Men Rasmus fick mig att ta tag i saker.
Det ångrar hon inte nu. Halvvättern gick så bra att hon anmälde sig till En Svensk Klassiker, som i vinter avslutas med Vasaloppet. Och det här med motionslopp har hon fått smak för.
– Det handlade bara om att övervinna rädslan. Känslan när man vågar göra någonting som känns obehagligt är magisk. Man växer en meter på längden känns det som.
– Och jag älskar konceptet med Klassikern och hela den fantastiska stämningen på alla de här loppen. Det är också kul att se alla olika typer av människor som genomför dem. Sedan är det ett bra sätt att skapa ett mål för sin träning över hela året.
Text: Pierre Henriksson
Foto: Privat
