Karl Utterhall, längst bak av handcyklisterna på bilden, ser fram emot sommarens Vätternrundan 315 km med en skräckblandad förtjusning. Då de ska genomföra loppet på handcykel. Karl Utterhall, längst bak av handcyklisterna, ser fram emot sommarens Vätternrundan 315 km med en skräckblandad förtjusning.
Arnt-Christian Furuberg är en världsstjärna inom sit-ski. Men också en riktig hejare på handcykel. Och i sommar är han en av tio handycklister som cyklar Vätternrundan 315 km. Arnt-Christian Furuberg är en världsstjärna inom sit-ski. Men också en riktig hejare på handcykel. Och i sommar är han en av tio handycklister som cyklar Vätternrundan 315 km.
Artikel

Sommarens utmaning – 315 kilometer på handcykel

2024-02-13

Vätternrundan 315 km är en tuff uppgift i vanliga fall. Under sommarens lopp tar tio paracyklister det ett steg längre. De ska nämligen ta sig runt Vättern med hjälp av handcykel.
    – Det ska bli väldigt roligt, men också en saftig utmaning. Egentligen låter det helt vansinnigt, säger Karl Utterhall och skrattar.

Han är en av de tio. Som tävlingsansvarig för grengrupp Paracykel i Svenska Cykelförbundet är han en rutinerad handcyklist. Men en så lång distans som 315 kilometer är inget som han tar sig an dagligdags direkt.
    – Det är lite av skräckblandad förtjusning man ger sig på det här. Två av mina handcykelvänner har visserligen gjort det flera gånger, så det är inte omöjligt. Man får bita ihop och så det får ta den tid det tar helt enkelt, säger Karl Utterhall, som i fjol cyklade Halvvättern.

Inom paracykelgrenen används fyra olika typer av cyklar. Utöver handcykel även trike, tandem och helt vanliga racercyklar – allt beroende på vilken typ av funktionsnedsättning som utövaren har. Karl använder en handcykel där han är knästående, vilket ger mer kraft än för de som cyklar handcykel liggande. Men det ökar också luftmotståndet och gör det svårare att vila under loppet.
    – Det är många som tror att det handlar om att vara stark i armarna. Men det är faktiskt förvånansvärt lite styrka som avgör. Håller man bara uppe kadensen så är det mest kondition och uthållighet, säger han.

Förberedelser och utrustning viktiga framgångsfaktorer

En som är van vid långa tränings- och tävlingspass är Arnt-Christian Furuberg. Men då oftast på en sit-ski, i en sport där han är utvecklats till att bli en av världens bästa åkare. Nu är han en av de tio handcyklister som ska ge sig på Vätternrundan 315 km.
    – Jag har alltid älskat cykelsporten och för att vara skidåkare lägger jag mycket tid på det. Det ger fantastiskt bra träning. Och då är det kul att testa extrema saker och se vad jag fysiskt klarar av.

Precis som Karl Utterhall cyklar även Arnt-Christian knästående och ser det som ett mer skonsamt alternativ till sit-skin.
    – Att vara ute så pass länge är tungt för kroppen. Men cykling underlättar, inte minst för handleder och axlar. Däremot är det en stor påfrestning för ländrygg. I och med att jag inte har någon känsel i benen, så lider jag också av att jag lätt får trycksår – utan att märka av det. Men det gäller att vara smart och hitta vägar för att få det att fungera ändå. Det gäller att tänka på bra cykelkläder och vaddering i byxorna – ungefär som för vanliga cyklister alltså, säger Arnt-Christian.

Smärtlindring tack vare träningen

För drygt tio år sedan drabbades han av en sjukdom som gjorde honom rullstolsburen. Idrotten – särskilt uthållighetssporter – ville han dock fortsätta med.
    – Sedan jag hamnade i rullstol har jag haft väldiga nervsmärtor i mina ben. Men konditionsträningen ger mig smärtlindring. Sedan har det gett mig ett ökat allmäntillstånd också så klart. Jag orkar mer och livet blir så mycket lättare, säger Arnt-Christian.

Målet med äventyret är också att lyfta vikten av och inspirera till mer rörelse bland personer med funktionsnedsättningar. Som elitidrottare ser Arnt-Christian ett ansvar i att få parasporten att synas och hjälpa nya in i idrotten.
    – Jag var också där för ett antal år sedan. Då fick jag inte så mycket hjälp, utan fick hitta mycket på egen hand. Nu vill jag kunna erbjuda det och underlätta så att fler kan upptäcka paraidrotten, säger han och fortsätter:
    – Det är också viktigt att synas i olika sammanhang, inte minst i lopp som Vätternrundan. Någonstans kanske det finns ett syskon eller barn som aldrig har hört talas om paracykling och förhoppningsvis kan vi uppmuntra någon att testa.

Karl Utterhall fyller i:
– Vi vill öka intresset för parasport i stort och visa att det går att genomföra sådana här utmaningar även som paracyklist. Samtidigt är det viktigt att visa hur mycket rörelse påverkar välmående. Det är många rullstolsburna som är stillasittande i dag, men det går att ändra på. Det är jag ett livs levande exempel på, som har gått från soffpotatis till där jag är i dag, säger Karl.

Text: Pierre Henriksson