Linköpingsstudenten Moa Berglund tog sig från hemstaden till Stockholm – på sin kaffekoppscykel.
– Främst såg jag det som en utmaning för mig själv, men jag vill också sprida ordet om återbruk och göra en grej av det, säger hon.
Helt ensam rullade Moa Berglund i väg på Linköpings gator med sin unika kaffekoppscykel. Slutdestinationen var Stockholm, där hennes syster bor. Cykeln, som från en början tillhörde hennes mamma, är en gammal ”Cresentracer” med bockat styre och fyra växlar (varav två fungerande). Det som gör cykeln extra spektakulär är det som gjorde resan något tyngre.
– Mamma hade sparat massa kaffekoppar hemma som gått sönder, så jag dekorerade cykeln med dem. Den blev fin men också väldigt tung, förklarar Moa.
Vad betyder din kaffekoppscykel för dig?
– Väldigt mycket. Jag älskar att titta på cykeln och den kan ge mig extra motivation. Den uppmärksammar också något jag brinner för, återbruk.
Syftet med resan handlade inte bara om utmaningen att ta sig 26 mil med cykel, utan även om att lyfta klimat- och hållbarhetsfrågan. Moa studerar civilingenjörsprogrammet i design och produktutveckling på Linköpings universitet. Under det gångna året tog hon en paus från utbildningen för att i stället läsa recycle design med inriktning återbruk på Eskilstuna folkhögskola. Där växte ett redan befintligt intresse för att skapa nytt av använt material.
– Jag gillar kombinationen hållbarhet och design, att ta tillvara på det som redan finns. På utbildningen föddes mycket inspiration till mitt stora intresse, förklarar hon.
Bröt benet året innan
Det var inte helt givet att Moa skulle fixa resan mellan Linköping och Stockholm. För ett år sedan var olyckan framme under ett klättringspass och då bröt hon benet.
– Jag trodde att det skulle påverka mig mer under cykelturen, men det kändes jättebra, säger hon. Hon berättar också att cyklingen har varit en stor del av hennes rehab, vilket har hjälpt henne att få tillbaka ett friskt ben.
– Cyklingen har verkligen fungerat för mig. Det är den absolut bästa rehaben, säger hon.
Upplevelserna var höjdpunkten
Trots en tung keramikcykel med två växlar, ett opererat ben och helt utan sällskap lyckades Moa ta sig hela vägen till Stockholm. Det hon uppskattar mest med resan är alla upplevelser som hon fick ta del av.
– Jag känner mig fri när jag cyklar och man hinner se så mycket. Allt ska gå väldigt fort nu för tiden och jag tycker att vi tappar äventyret då. Med cykeln får vi allt det där, menar hon.
Får vi se dig och kaffekoppscykeln på Vätternrundans startlinje i sommar?
– Tanken har slagit mig och jag är verkligen sugen på att testa. Men jag tror att det kräver mer av både mig och cykeln. Jag kanske borde börja med Halvvättern.
Text: Josef Sankell
Foto: Privat
