Mängder av cykellopp har ställts in till följd av covid-19. Men i helgen arrangerades Boren Runt, en manifestation för att trafiken har minskat kraftigt på gamla riksväg 34.
– En väldigt trevlig upplevelse, och alla höll avstånd på ett bra sätt, säger Jens Bollius, som var en av de omkring 40 cyklisterna som genomförde rundan.
Den 1 oktober öppnade den nya mötesfria riksväg 34 mellan Motala och Borensberg. Det innebär att den gamla 34:an numer är bilgles. Det är något som Motala kommun, Maifs cykelklubb och Vätternrundan vill fira. Därför arrangerade dem träningspasset ”Cykla säkert runt Boren” ihop, där 40 inbjudna cyklister tog sig runt den östgötska sjön – en runda på cirka fyra mil. I sann Vätternrundan-anda fanns det också en depå ungefär halvvägs in i loppet.
En av deltagarna var Jens Bollius, till vardags journalist på Motala Vadstena Tidning.
– Jag tar varje chans jag får att cykla i min långsiktiga satsning på att göra Klassikern nästa år. Då fyller både jag och Klassikern 50 år, så det är dags att göra det själv efter att ha skrivit om loppen under alla mina år som journalist. Jag blir inte yngre, så i våras bestämde jag mig för att ställa om mitt liv lite grann. Att få in träningen i vardagslivet, säger han.
Genomförde Min Vätternrundan i somras
Jens Bollius köpte en hybridcykel förra sommaren, men det tog ett tag innan den började användas.
– Första tiden var den mer eller mindre stående, men i våras började jag vardagscykla och sedan satte jag i gång att träna i maj. Men vardagscyklingen är fortfarande en stor del av min träning. Jag ställer bilen så mycket det går.
– Sedan gjorde jag även Min Vätternrundan i juni, där jag cyklade 100 kilometer uppdelat på tre etapper.
Vanligtvis cyklar han i stort sett enbart på egen hand. Därför var helgens evenemang en ny upplevelse. Och en liten, liten försmak av vad som komma skall när han ska ge sig på Vätternrundan nästa år.
– Det var första gången jag cyklade i klunga och det tog ett tag innan jag kom in i det. Men under den andra halvan vågade jag ligga en meter ifrån cyklisten framför och vilken skillnad det var, säger han fortsätter:
– Det var kul att få sällskap. I början hade jag lite svårt att hänga med, men jag fick hjälp av mina medcyklister – inte minst i uppförsbackarna där jag fick några händer i ryggen.
En katt bland hermelinerna
Det var kanske inte så konstigt att Jens hade det jobbigare än övriga. Han var den enda i startfältet som inte hade någon racer, han cyklade i gympaskor och saknade cykelbyxor.
– Jag var lite av en katt bland hermelinerna. Tanken är väl att jag ska uppgradera min utrustning något till Vätternrundan, men det lutar fortfarande åt att jag tar hybriden då också.
– Kanske kan det bli en grej att jag kan visa att man inte måste ha de allra senaste prylarna och att det går att cykla Vätternrundan med en enklare cykel. Jag vill inte ligga och jaga tider, utan sitta tillbakalutad med vinden i håret. Och så kommer det vara då också.
Hur går tankarna i övrigt inför Vätternrundan?
– Jag är nyfiken på hur det kommer att vara. Jag har cyklat delar av banan tidigare, så jag har lite koll på vad det handlar om. Men det blir nog en mental resa. Jag tänker som sagt inte jaga någon tid, utan vill starta på fredagskvällen, uppleva såväl skymning som soluppgång och solnedgång, snacka med folk och köra mitt eget race.
– Jag har sprungit Göteborgsvarvet tidigare och vet att Vätternrundan har mycket publik på vissa sträckor. Det blir också en härlig upplevelse.
Har upptäckt nya platser
Under sommaren har han fått mersmak för cyklingen och kommer garanterat att fortsätta träna på hojen även efter sin Klassikersatsning.
– Det jag gillar mest är att det inte sliter på kroppen lika mycket som exempelvis löpningen. Sedan är det så klart upplevelsen – att man ser så otroligt mycket. Nu när jag har börjat träna i Motala åker jag olika rundor, och då har jag upptäckt platser i min egen stad som jag aldrig har sett tidigare.
Text: Pierre Henriksson
Foto: Madelene Burgström
