Det startade som ett sätt för landsvägscyklister att hålla i gång på vintern. Nu är cyclocross en ”egen” sport med explosionsartad utveckling.
– Det är den mest intensiva cykelsporten, publikvänlig med täta fajter, säger Benny Andersson.
Han kom i kontakt med sporten i mitten av 00-talet, i samband med att cyclocrossen kom till Sverige, och blev fast direkt.
– Jag började inte cykla för att cykla inomhus på trainer eller testcykel. Så därför var det perfekt när jag upptäckte cyclocrossen, det blev en bra typ av vinterträning med mycket intervaller. Så jag fastnade och är väl nu mer eller mindre en specialist, säger Benny. Ett påstående som ”bekräftas” på Svenska cykelförbundets hemsida, där Benny kallas för Mr Cyclocross.
Benny Andersson beskriver cyclocross som ”den mest intensiva cykelsporten”, som dessutom är ett utmärkt komplement om man håller på med andra cykelgrenar. Själv cyklar han gärna såväl landsväg som mountainbike, men på hösten och vintern är det främst cyclocross som gäller. För det är under den årstiden tävlingarna pågår.
– Det har blivit grenens tradition. I och med att det startade som vinterträning har det fortsatt vara så. Det ska vara blött, kallt och lerigt – jag älskar den biten. Man cyklar i alla typer av väder och måste kunna hantera alla typer av underlag. Jag har aldrig hört att man har ställt in någon cyclocross-tävling.
Då cyclocrossen kommer från landsvägscyklister är också cykeln inspirerad av en racer. Med bockstyre, men också med några skillnader. Där märks bland annat grövre däck, vilket också innebär modifierade ramar, bromsar och växlar för att däcken ska få plats. Men däcken får inte vara för stora. Det finns regler som säger att de inte får vara bredare än 33 millimeter.
Sedan gäller det att cyklarna är lätta. Banorna innehåller nämligen hinder, vilket gör att man under vissa sträckor är tvungen att springa med cykeln.
Tävlingarna genomförs på en varvbana på relativt korta banor.
– Det innebär att det blir täta fajter och är väldigt publikvänligt. Som deltagare gäller det att ha ett oerhört fokus och man får inte göra för stora misstag, för i och med att det är så tätt och intensivt blir det svårt att ta tillbaka 30 sekunder som man skulle kunna göra i exempelvis mountainbike eller på landsväg.
– Det är också det som är mycket av tjusningen. Man måste ha maxkapacitet hela tiden. Det finns inga marginaler att gå ner, då blir man frånåkt, säger Benny Andersson, som lyfter vikten av att träna på att hoppa av och på cykeln utan att tappa för mycket tid.
– De som är bäst på det vinner mycket, säger han.
I cyclocross har man även möjlighet att byta cykel under själva loppen.
– Man får lov att använda flera cyklar och man kan byta så ofta som en till två gånger per varv. Detta för att ha så ren och fräsch cykel som möjligt. Det tjänar man mycket på.
Under de senaste åren har sporten blivit allt mer populär i Sverige. En av orsakerna är den populära Sverigecupen som, enligt Benny, också har inneburit att svenska åkare lyckats bra i tävlingar utomlands.
– Vi har fått hög nivå på våra åkare, och nu för tiden står vi oss också väl i antal utövare, säger Benny Andersson.
I oktober kommer cyclocrossen dessutom vara med som en av tävlingarna under nystartade Vättern Bike Games. Något som Benny Andersson ser som positivt.
– Det är ett sätt för sporten att synas ännu mer utåt. Det blir kul att finnas med där tillsammans med övriga grenar. Det blir ett stort steg för att kunna dra till sig nya utövare.
Text: Pierre Henriksson
Foto: Michael Jensen
Cyclocross
I cyclocross tävlar man på cyklar som mest liknar landsvägscyklar men med lite grövre däck, växlar och bromsar. Det är gemensam start och banorna innehåller moment där man måste springa med cykeln.
Tävlingarna genomförs på varvbanor där varvtiden är mellan fem och tio minuter. Underlaget kan variera kraftigt. Gräs, grus, sand, stig och asfalt är alla naturliga underlag i cyclocross och arenor för träning och tävling finns i princip överallt. Säsongen i Sverige för cyclocross är tidig höst in mot vinter.
