Upp och ned för samma 700-metersbacke i drygt 27 timmar. Det låter kanske monotont och ensamt för vissa, som en utmaning för andra. Till exempel Mikael Pettersson som genomförde just det för ett par helger sedan.
– Jag tycker att det är ganska fascinerande att gå in mig själv och mala på i mina egna tankar, säger han.
Mikael Pettersson är van vid att göra någon form av extrem utmaning varje år. Men när sjukdomar i familjen gjorde att han fick ställa in det planerade racet Festive 500 under mellandagarna tänkte han om.
Mikael lät sina följare på Instagram välja vad det skulle bli i stället.
Och valet föll på everesting – som går ut på att cykla 8 848 höjdmeter i ett sträck.
– Jag har tänkt att jag ska göra det under några år. Jag är fängslad över fenomenet att göra samma sak tills man når den tuffa målgången, säger han.
Drygt 300 varv upp och ned för samma backe
Då han bara hade några dagars förberedelsetid valde han den närmaste backen han kunde hitta.
– Egentligen är den kanske lite för flack och lite för kort – 700 meter. Så totalt blev det lite drygt 300 varv upp och ned. Men fördelen av att vara nära hem vägde upp det. Det var många vänner och träningskompisar som kom förbi och hejade. Vissa hängde också på en stund, vilket det inte alltid finns möjlighet till, säger Mikael.
Han hade en energiplan för 18 timmar. Det blev nästan tio timmar ytterligare på sadeln.
– Det tog lite fler timmar än vad jag hade tänkt. Men det är lätt att ta fel. Sedan var inte förutsättningarna de bästa heller med regn och kyla. Och när varven började ta allt längre tid, lade jag ned tidsmålen helt. Dessutom handlar everesting om att genomföra, och inte någon prestation eller inom en viss tid. Det blir en väldigt behaglig tanke, att det får ta precis den tid som man vill att det ska ta.
– Det är också det som lockar mig med ultralopp – oavsett om det handlar om skidor, löpning eller cykling. Är distansen tillräckligt lång släpper jag tanken på att genomföra det så snabbt som möjligt, då ska jag bara klara av det.
Giller kicken av att trötta ut sig
Mikael Pettersson erkänner att han gillar att gå in i sig själv och sina tankar.
– Min fru undrar alltid varför det inte räcker med att cykla en vanlig runda. Men jag gillar egentiden och det kittlar att utmana sig själv under en lång tid. Den där kicken blir starkare ju längre jag tröttar ut mig.
Men hans upplevelse den här gången var inte bara guld och gröna skogar. De 27 timmarna innehöll också vissa tunga perioder.
– Från början ser det ganska enkelt ut. Men så småningom tryter energin och backen blir allt tyngre. På natten upplevde jag lite ensamhet, det kom lite negativa tankar och då blev det lite monotont.
Tog till ”ett tjuvknep” längs vägen
Men när det händer har han en lyckosam taktik – att sätta upp delmål längs vägen.
– Det brukar fungera bra, så den här gången bestämde jag mig för att kliva av cykeln varje heltimme samt att stanna till, klicka ur foten och dricka sportdryck varje halvtimme. 30 minuter är så pass kort och något du alltid kan se fram emot, säger Mikael och fortsätter:
– Sedan tog jag faktiskt till tjuvknepet att plugga i hörlurar och lura hjärnan lite med musik och fokusera på vad de sa på radion.
Hur var känslan när du kom i mål?
– En fantastisk kombination av utmattning och eufori. Jag var så trött att jag bara ville lägga mig, men bubblade också av lyckokänslor tack vare det som jag hade presterat.
– Sedan blev jag rejält bortskämd när jag kom hem. Jag tog ett varmt bad och blev serverad plättar med sylt, chips och en stor kopp kaffe av min yngste son.
Och hur kändes kroppen efteråt?
– Cykling är trots allt ganska snällt, så jag klarade mig helt ifrån överansträngning och skav. Däremot har tröttheten mentalt funnits i ungefär en vecka, då jag har försökt återställa energin – äta mycket av allt och försöka vila mycket.
Cyklar Vätternrundan med I move for cancer i sommar
Cykling i stort har han däremot inte tröttnat på. Visserligen undvek han den dagliga cykelpendlingen till jobbet ett par dagar, men han hängde på cykelklubbens Zwiftpass under veckan och nu ser han fram emot nya äventyr. Där bland annat Vätternrundan 315 väntar i sommar, som han ska cykla tillsammans med insamlingsrörelsen I move for cancer.
– Det ska bli jätteroligt. Att få göra något som jag älskar, det vill säga cykling, och samtidigt kombinera det med något som känns viktigt. Det blir en annan dimension av cykelglädje.
Vad är det med cyklingen som lockar?
– Det har kommit att betyda alltmer för mitt välmående. Egentligen är jag allätare som springer, cyklar och åker en del skidor. Men cykelintresset har ökat efter hand som jag började cykla mer i grupp.
– För även om jag uppskattar ”egentiden” blir det en helt annan upplevelse att göra det tillsammans med andra. Det bygger en närhet som jag inte har hittat någon annanstans.
Text: Pierre Henriksson
Foto: Privat
