Hallå där…
… Pierre Mörck. I juli cyklade du genom hela landet för att uppmärksamma insamlingen till cancerforskning. Hur var äventyret?
– Det var både upp och ned. Hjärnan har en tendens att tätt inpå komma ihåg allt som var positivt och förtränga det som var tungt. Så jag ser tillbaka på resan som väldigt rolig.
– Det blev en hel del tramptag. Runt 180 mil på två veckor. Jag fick slita en del och har kämpat uppför många stigningar. Men jag måste ändå säga att det gick bättre än vad jag hade tänkt mig. Jag hade en farhåga om att det skulle göra väldigt ont, och visst har jag en del skavanker, men kroppen höll ändå väldigt bra. Man klarar mycket mer än vad man tror.
Höll du dig till den planerade rutten?
– Ja, på både gott och ont. Till stora delar blev det Sverigeleden. Problemen kom när jag la mig i Googles händer. Det lärde jag mig att man kanske inte alltid ska göra, för vissa sträckor fick cyklas på grusväg och så var inte alls tanken.
– Utöver det höll jag mig på rutten och det gick fantastiskt bra. Stora delar av Sverige har väldigt cykelvänliga vägar.
– Jag måste passa på att berömma många av bilisterna. De flesta höll gott om avstånd för att inte störa mig.
Känns det som att du har nått ut med ditt budskap, att inspirera fler till att leva hälsosamt?
– Det tror jag faktiskt. Det är många som har hört av sig i efterhand och berättat att jag har inspirerat dem till att röra på sig mer. Det är flera som till exempel har plockat fram cykeln för första gången på flera år. Det är en jättehärlig känsla att vara en av anledningarna till det!
Hur toppar du den här utmaningen till nästa gång?
– Jag har några tankar på gång. Om allting faller på plats tänker jag kombinera nästa utmaning med min bucket list. Just nu är det för mycket lösa trådar, men det blir absolut fler fysiska aktiviteter och inspiration för andra att röra på sig.
Kanske ett varv runt Vättern?
– För tillfället känns det som att jag har bockat av cyklingen med det här äventyret. Jag vill hitta en touch av något som inte så många gör. Jag har full respekt för de som kör Klassikerloppen, jag vet hur slitigt det är, men som det ser ut nu blir det någon annan typ av utmaning.
Text: Johan Fransson
Foto: Privat
