När Göran Uske ställde sig på Vätternrundans startlinje i natt var det för sjätte gången. Lillebror Thomas däremot, han gjorde debut under årets lopp.
Många är de deltagare som har längtat efter avkoppling vid målområdet i Motala. Vila, mat, och en kall öl. Brödraparet Göran och Thomas Uske som cyklar med Örebrocyklisterna är två av dem.
– Gud vad skönt. Det är alltid samma sköna känsla att vara i mål. Det här blev min sjätte runda, säger Göran.
– För mig var det första gången jag cyklade loppet. Jag hade ingen rutin eller erfarenhet och visste inte vad som väntade. Men det gick jättebra, säger Thomas.
Tiden struntade de i. Även om de vet om att den är rätt bra. 9.09 klockades bröderna in på, men fokus låg på säkerhet under loppet.
– För oss var det viktigast att komma i mål helskinnade och hyfsat fräscha. Att ha en rolig resa och att cykla tillsammans, säger Göran.
– Jag trodde nog att jag skulle vara mycket tröttare än vad jag är nu. Men det lär väl komma i kväll, fyller Thomas i.
Det kan ibland tyckas vara en gåta varför man år efter år kommer tillbaka till Motala för att cykla. Göran hör till dem som egentligen var färdig med att Vätternrundan.
– Jag sa efter min femte runda att nu får det vara bra. Sedan pratade jag med brorsan i somras och vi kom fram till att vi kör ihop en gång. Så nu blev det en runda till i alla fall, säger han.
Som unga tävlingscyklade Göran och Thomas. Sedan blev cyklingen ett återfunnet intresse efter många år.
– Jag tog upp det för sju–åtta år sedan igen, och Thomas började cykla i juli förra året, säger Göran.
– Det tar inte särskilt lång tid att komma in i det igen. Man har ju tekniken i kroppen. Det som man möjligtvis tappar är hårdheten, säger Thomas.
Vad ser man fram emot där ute på vägarna?
– Man ser fram emot en bra resa. Inga punkteringar och inga vurpor. Det är alltid jäkligt skönt att komma in i Motala. Här är det god stämning, säger Göran och fortsätter:
– Sedan är det den här ölen. Jag brukar säga att det är sommarens godaste öl.
Text och foto: Johan Fransson
