Jag har bloggat i många år, men i andra sammanhang och kanaler. Jag minns specifikt ett inlägg som handlade om en önskan om att få leva parallella liv och än idag kan jag relatera till den känslan. Så mycket att upptäcka, så många vackra platser att se, all världens nyansrikedom och variation. I helgen som gick cyklade jag på Österlen under varje kilometer tänkte jag att man aldrig kan uppleva något vackrare, en tanke jag insett att jag får nästan var jag än befinner mig. Mallorcas prunkande skönhet tog andan ur mig, men det gör även de mossbeklädda stenmurarna här runt hörnet, i Lapplands vilda vildmark och när jag blickar ut över de  oändliga rapsvidderna som Österlen erbjöd.  Det är en ynnest att dessutom få uppleva världen från en sadel och ingen människa är så rik som den som har sina sinnen öppna.  Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen–  köp dig en cykel och ge dig ut och upptäck världen, du kommer att tacka dig i resten av ditt liv!

Det är lite magiskt att få cykla i boktunnlar

Jag gled in på Österlen på ett bananskal. ”Nybörjar-Anna” har en svåger med fru som är hängivna cyklister och som tillsammans med likasinnade träffas i Brantevik under ”Jesus drar till himlen”-helgen sedan nio år tillbaks. Vi blev inbjudna och tog chansen och vilken chans sedan! Jag borde egentligen inte bli förvånad,  cykelfolk är ett säreget släkte med hjärtan stora som husbilar och med en gruppkänsla som överväldigar en. Ensamvargen i mig har fullständigt fått kapitulera. Jag säger det igen– ”hitta en flock, du kommer att nockas av den lojalitet som cyklister visar dig. Vem du än är, vad du än förmår.  Du lämnas aldrig ensam, dina cyklande vänner tar vinden för dig, de positionerar sig för att du ska få det så bra som möjligt och de fotar dig när du är i din mest oklädsamma position…

Vill man ha en snyggbild på sin cykel får man offra sig lite 😉

Det är 14 dagar kvar till rundan. Jag är skräckslagen och förtjust i samma andetag. Cyklingen är lynnig, vissa dagar är benen urstarka och hjärnan jublar, andra dagar orkar jag inte ens gå till brevlådan och tvivlet förlamar.  300 km är en längre sträcka än vad jag tänker att jag ens förmår att förstå, och tur är väl det på något sätt.  En depå i taget, det är så jag får se det och varje enskild depå är en egen liten seger. Du vet väl att du, tillsammans med min mamma,  kan följa min runda runt sjön i år?! Du kommer att få se när jag tänker att jag dör, när jag äter köttbullar i Jönköping eller njuter av lasagnen i Hjo, när min rumpa gör ”high five” i Medevi och när jag gråter som ett barn när jag cyklar in i Motala.  Vätternrundan så som den är för en medelålders,  medelmåttlig motionär helt enkelt.  Lite panik, lite eufori, massa endorfiner och pannben,  en hel del tvivel och gråt men framför allt; en sjuhelsikes massa självrespekt och cykelglädje!

Hur laddar man som bäst då? Ja för min del är det med rockkalas . Tisdag till söndag stundar vuxenkolloliv på Sweden Rock Festival nere i Norje.  Husvagnsliv, festivalliv, rockmusik och givetvis ska Teran med.  Tänker att min mattsvarta skönhet kommer att göra sig ypperligt där nere.

1368,53km hittills i benen, 0,2 kg kvar till en sexa först på vågen. Nu ska jag goolga nyttiga ICA-recept på festivalmat för morgondagens kockande.

Har du koll på din egen förberedelse? Ta en check nedan, här får du masa matnyttig info inför ditt stora äventyr!

Partners som bidrar med information, produkter och annan hjälp till Vätternrundans ambassadörer är Aktivitus, Bianchi, Craft, Crescent, Enervit, Peppster, Shimano, Stadium, Thule och Oakley.