Cykla året om? Vintercykling? Självklart, menar cykel- och träningsentusiasten Miche Larsson i Eskilstuna som inte drar sig för vare sig snö eller kyla.
Allt handlar om att passera en tröskel.
– Om folk bara provade att cykla på en snöbelagd väg skulle de snart inse hur kul det är, säger Miche.
För Miche är det lika naturligt att hoppa upp på hojen när det är dags att åka till jobbet som det är för andra att ta bilen eller bussen. Resan är smidig, uppfriskande och går – oftast – betydligt snabbare.
Visst, det finns dagar när snötäcket ligger djupt och vintercykling känns uteslutet, men då snörar Miche på sig joggingskorna i stället.
– Cykling och löpning ser jag som en frihetskänsla, säger Miche.
Miche säger själv att han är löpare i grund och botten och intresset att komma ut i naturen har funnits där sedan barnsben. Allt från orientering, löpning och långfärdsskridsko fram till dagens Iron Man-tävlingar med alla moment som det innebär.
– Egentligen kan jag inte på rak arm säga vad det är som driver mig, det är bara så himla skönt att få vara ute. Ibland när jag cyklar hem från jobbet tar jag en extra runda bara för att det är så skönt att koppla bort allt annat.
– Det gäller att komma över tröskeln, som kan vara väldigt hög hos en del. Ett hinder som även jag har stått framför.
Trots alla mil på cykeln, Iron Man, Vätternrundor och löpartävlingar kom Miche till ett stopp. Någonstans i början av pandemin kändes det inte roligt längre och tröskeln till att ta fram löparskorna eller cykeln växte sig allt högre.
– Jag kände mig helt enkelt trött och mina tidigare roliga träningspass kändes mer som ett slags tvång. Under drygt två år gjorde ingenting idrottsmässigt.
– Nytändningen kom sommaren 2022 när jag hittade tillbaka till cyklingen och sedan dess är jag i full gång. Jag hade kunnat fortsätta när jag kände att längtan avtog, men man ska inte tvinga sig till något. Då blir det aldrig bra.
En vana som har blivit en livsstil
Miche ser inte sig själv som en året-runt-cyklare. För honom är det en vana som i stället har blivit en livsstil.
– Ibland cyklar jag bara för att det är kul och underbart att få komma ut i naturen. Andra gånger har jag ett mål, kanske ett mysigt kafé, bageri eller bra lunchställe. Jag har inget emot kylan, det får gärna bita i kinderna. Känns det för kallt är det bara att byta landsväg mot skogsvägar där det är lä och lite varmare, säger Miche.
– Och jag trivs lika bra som ensamcyklist som tillsammans med en grupp, båda har sin charm. Det är kul att cykla med kompisar och ibland är det skönt att vara ensam och diskutera med sig själv.
Men det är inte alltid som Miche är överförtjust i vintercykling. Slaskiga vägar undviker han gärna och att bara trampa samma sträcka till och från jobbet är kanske inte heller någon höjdare, men han ser hellre fördelarna. Exempelvis att susa fram på vita vägar.
– Om folk bara provade att cykla på en snöbelagd väg skulle de snart inse hur kul det är. Det är verkligen en fantastisk känsla som ger mersmak.
Så vad behövs för att fler ska ta fram cykeln även under vintern?
– Det stora problemet är att komma i gång med vintercykling, att passera tröskeln, men har man väl gjort det en gång blir det lättare och lättare. Vädret spelar givetvis in, men våga prova! Då kanske även du blir biten, precis som jag blev.
– Det enda som är ”farligt” är att det är så underbart att cykla att man inser att man har cyklat för långt, att jag borde ha vänt om tidigare. Då har du plötsligt blivit en inbiten året-runt-cyklare.
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Privat
