Efter ett års frånvaro var den i år tillbaka – den hyllade ”Välsignelsens kontroll”, strax norr om Karlsborg. Men nu med nya Kindbomare vid rodret. Och nu lovar Gert Kindbom att den ska finnas kvar även framöver.
– Vi har redan nu bestämt oss att fortsätta. Vi är runt 50-strecket, så förhoppningsvis kan vi hänga kvar ett tag till, säger han.
Förra året var det den första Vätternrundan någonsin där cyklisterna inte blev mötta av någon ur familjen Kindbom i Tiveden. Men i år var de tillbaka – när Gert Kindbom hade lyckats samla ihop ett antal kusiner som skulle föra traditionen vidare.
– Traditionen är viktig, men ännu viktigare för mig är att jag känner i mitt eget sinne och hjärta att det här är roligt. Och så klart betydelsefullt för cyklisterna, säger han.
Det var till premiärrundan 1966 som Henry Kindbom såg det som en naturlig del att välsigna varje Vättenrnrundan-cyklist som passerade Tiveden. När han gick bort tio år senare tog sig barnen an uppdraget att ta hand om ”Välsignelsens kontroll”. Fram till i fjol. Då tvingades bröderna Bengt, Karl-Erik och Anders ta beslutet att avsluta epoken – 89, 87 respektive 85 år gamla.
”Vi hade gärna velat fortsätta, men krafterna räcker inte längre”, meddelade de i ett känslosamt brev till Vätternrundan.
Tystnaden lät tala. Många cyklister uppmärksammade att någonting saknades. Något som gjorde Gert Kindbom extra taggad på att återuppta traditionen. Och nu är alltså den extra kontrollen tillbaka. I samma anda som tidigare, med musik, blommor och flaggor – och inte minst guds välsignelse.
– Vi är som en liten himmelsk hejarklack, säger Gert och skrattar.
Gert Kindbom är barnbarn till Henry och har funnits med på kontrollen sedan slutet av 1990-talet. För flera av de andra kusinerna däremot var det första gången.
– Jag tror att några av dem hade lite frågetecken inför – om det verkligen var så speciellt. Men de trädde in och fick uppleva den här glädjen och engagemanget, som de inte riktigt hade räknat med. Så alla frågetecken rätades ut till kraftfulla utropstecken och nu har de sagt att de är med även i fortsättningen.
Hur är det med cykling för egen del?
– Det blir det inte så mycket längre. Mer när jag var yngre och i övre tonåren cyklade jag faktiskt runt Vättern tillsammans med en kompis. Men då tog vi fem dagar på oss, säger Gert.
Text: Pierre Henriksson
Foto: Privat
