Hon har pannben, Maif-cyklisten Stina Kagevi.
En handledsfraktur under JVM i mountainbike i augusti stoppade henne inte från att drygt en månad senare cykla hem ett silver på tempoloppet under junior-EM.
– De sa att jag behövde 100 dagars återhämtning, men jag bestämde mig för att stå på startlinjen efter en och halv månad, säger Stina som i december utsågs som årets vinnare av SilverEmmas Stipendium.
Bakom stipendiet står cyklisten Emma Johansson med två OS-silver på meritlistan, Peking 2008 och Rio de Janeiro 2016. Priset lanserades under Svenska Cykelmässan 2018 och gick de första åren till en klubb som hade bidragit till att utveckla cyklingen för barn och ungdomar.
Sedan förra året delas det ut personligt som stöttning till en kvinnlig, ung och lovande cyklist. I år tillföll SilverEmmas Stipendium Stina Kagevi, bland annat med motiveringen:
”Hon satte nya mål och kämpade sig tillbaka och vann på ett imponerande sätt silver i EM tempo för damjuniorer – och det på en lånad cykel!”
Stina är glad över utmärkelsen, men samtidigt också en gnutta förvånad. 2023 var ju året som hon skulle satsa mer på MTB?
– Allt vände när jag sökte till, och kom med i, Team Coop–Hightec Products. Då blev det i stället en satsning på landsväg, som jag nu är väldigt glad över att jag gjorde, säger Stina.
– Men hade något sagt i början av året att jag skulle bli årets stipendiat hade jag inte trott på det.
Hur fungerar det att kombinera MTB och landsväg på din nivå?
– Det har gått bra, men nästa år ska jag inte cykla så mycket MTB utan träna mer med mitt lag eftersom jag ser mer utmaningar och möjligheter med landsvägscyklingen. Mountainbike kan jag ta upp igen när jag känner för det.
Varför tror du att du fick stipendiet?
– Det var många som sökte, så det har nog varit svårt för juryn, men jag tror att mitt JEM-silver bidrog. Framför allt eftersom jag drabbades av en handledsfraktur bara månaden innan.
Siktade på topp tio – slutade på andra plats
Skadan ådrog sig Stina efter ett fall på junior-VM i MTB i Skottland och hon råddes till 100 dagars återhämtning. Men själv ville hon annat.
– Jag sa till mig själv att det skulle ta max en och en halv månad och det lyckades. Cyklingen kunde jag börja med tidigt och under EM i Nederländerna kändes allt bra. Siktet var inställt på en topp tio-placering, men med bra coachning av min bror Calle och min tränare nådde jag hela vägen till pallen.
Har du satt upp några mål med din cykling?
– Efter årsskiftet blir jag förstaårscyklist i U23 och ett mål är att cykla hem en U23-mästartröja i Sverige. Större mål längre fram är att få köra Tour de France och att hamna på pallen som senior i en stor tävling. Det skulle vara riktigt roligt!
Och närmast väntar?
– Över jul och nyår är jag hemma, men sedan bär det av utomlands igen för träning med laget. Jag är yngst i teamet och har mycket att lära, men det ser jag verkligen fram emot.
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Björn van der Schoot, Piper Albrecht
