Sedan tidigt i morse har det strömmat in cyklister vid målgången i Motala. Lättnad, trötthet och framför allt glädje är sammanfattade känslobeskrivningar för dem alla.
För många av de cyklister som går i mål under lördagen innebär det en start, ett slut eller en del av En Svensk Klassiker. Helena Hansson från Vikingstad, utanför Linköping, har gjort flera stycken.
– Fem stycken har det blivit genom åren. Men just nu gör jag ingen. Jag brukar köra nästan alla Klassikerlopp, men är inget fan av simningen, säger hon.
Årets Vätternrundan var Helenas sjuttonde totalt. Och det är den härliga känslan av att susa fram på cykeln som får henne att återkomma år efter år.
– Det känns helt suveränt. Det var slitigt men jag tror att det var min andra eller tredje bästa tid jag någon gång har haft. Jag tror att det är utmaningen i att genomföra ett lopp som gör att jag kommer hit. Det är inte omöjligt att det blir någon Klassiker ytterligare i framtiden.
För Erik Bäckrud innebar målgången hans första Vätternrundan. Och det är en väldigt speciell känsla att se målrakan, beskriver han.
– Det känns extremt bra att vara i mål. Jag hade aldrig mått så bra som när jag såg den sista tio-kilometersskylten. Men när jag såg målfållan mådde jag ännu bättre. Det är en otroligt härlig upplevelse, säger han.
Erik ser ingen Klassiker framför sig – just nu. Däremot stänger han inga dörrar till att genomföra en framöver.
– Jag åkte Vasaloppet för tre år sedan och nu står jag här. Jag skulle vilja testa de två andra loppen först, sedan får vi se. Då kanske jag bestämmer mig för att bränna av alla fyra på ett år. Det är inte omöjligt.
