Hallå där…
… Lars Skantz, som i helgen gjorde en vinterutmaning och cyklade 30 mil på egen hand till förmån för Cancerfonden. Hur gick det?
– Det var kul. Jag tog mig runt på tio timmar och åtta minuter. Jag hade ingen direkt schackningsperiod och fick även lite sällskap längs vägen, vilket var trevligt. Men de fick inte gå upp och dra, det skulle jag göra själv hela tiden.
Hur var förutsättningarna?
– Det regnade i stort sett hela tiden och det var väldigt blött, så jag fick byta kläder. Men det var ingen fara. Jag cyklade ju för en god sak och det gör att man blir väldigt motiverad. Alla kan drabbas av cancer, unga som gamla. Den här gången kom det in 6 000 kronor, till insamlingen vilket känns väldigt bra.
Hur kändes kroppen?
– Dubbdäcken gjorde att det sög lite och det kändes en del i benen dagen efter. Det var trots allt några höjdmeter jag tog, samtidigt som jag var helt själv både första och sista tio milen.
Vad går genom huvudet när man cyklar själv på det sättet?
– Det snurrar mycket tankar. Om jobb och allt möjligt. Men jag får också massor av idéer, några är världens bästa och andra är mest konstiga. Det kan exempelvis vara lösningar på problem som har dykt upp på jobbet. Oavsett så är det nyttig terapi och ger mig ett annat perspektiv på tillvaron.
Vad har du för planer framöver?
– Jag vill göra ett nytt försök att cykla genom Sverige nästa år. Jag blev lite besviken i somras när jag fick avbryta med 45 mil kvar. Sedan finns det många andra roliga grejer att göra, cykla runt båda sjöarna (Vänern och Vättern) till exempel.
Text: Pierre Henriksson
