Janne Andersson kan se tillbaka på en magisk och intensiv VM-sommar.
Den hektiska tiden har dock gjort att han har fått mindre tid för träning. Därför blir den dagliga turen till och från jobbet allt viktigare. En tur som ofta går med cykel.
– Det ger en bra start på dagen, säger han till Cykla.
Med sin ärliga och raka ledarstil har han blivit en av Sveriges mest populära ledare. Inte minst efter det lyckade VM-slutspelet i Ryssland i somras, där landslaget oväntat tog sig till kvartsfinal. Själv är han dock ingen person som tänker tillbaka. Janne Andersson lever i nuet och vill titta framåt. Mot det som väntar. Mot nya matcher. Mot nya erfarenheter.
– När jag blir äldre, eller i alla fall äldre än vad jag är i dag, då ska jag sätta mig och reflektera lite mer. Jag är väldigt tydlig med att prata om att nu är nu och då är då. Börjar man fundera på hur bra det gick senast tappar man fokus, säger han.
Cykla når Janne Andersson när han sitter i bilen på väg från Stockholm till Göteborg. För att titta på fotboll så klart. Det är mycket så livet ser ut just nu för Sveriges förbundskapten för herrlandslaget i fotboll. Resor och fotboll. Vilket gör att den egna träningsdosen har minskats – till hans förtret.
Motion och träning är nämligen något som har varit en viktig del i Jannes liv.
– Träning och välmående betyder mycket. Jag har alltid tränat mycket genom åren, även om det har blivit sämre av den varan de senaste åren. Visst håller jag i gång, men lite för lite i förhållande till vad jag egentligen behöver. Särskilt med tanke på att man börjar bli äldre och jag börjar få dålig karaktär vad gäller mat också. Det är ingen katastrof än, men det gäller att stoppa i tid.
Löpningen hade länge förstaplatsen på listan över favoritmotionsformer. Bland annat har han ett antal maratonlopp på meritlistan. Och egentligen innehar löpningen den positionen fortfarande. Men en hälsporre har kommit i vägen.
– Jag har sprungit mycket i mitt liv och har bland annat genomfört fyra–fem maraton. Men nu är jag skadad och då passar det bra att cykla i stället. Även om jag allra helst hade sprungit om jag kunde, säger Janne.
Cyklingen å andra sidan har funnits med i stort sett hela livet.
– Vi var fem syskon hemma när jag var liten, och ville man någonstans så var det cykeln man fick ta. Sedan blev jag tidningsbud och då var det också den som gällde. Så visst har jag en bra relation till cykeln.
– När jag cyklar är det ofta en kombination av träning och sightseeing. Man kommer så långt och hinner se så mycket.
När han för två år sedan fick jobbet att efterträda Erik Hamrén som svensk förbundskapten beslutade han sig också för att flytta upp till Stockholm från Norrköping, där han då tränade stadens stolthet IFK. Och då som nu passar han gärna på att motionera till och från jobbet – så fort han får möjlighet.
– För mig är det bra att ha rutiner. Man ska ändå ta sig den sträckan, och då kan man lika gärna få lite träning. Morgonen är också den tiden som kostar minst att ta av, så jag brukar gå i väg ganska tidigt för att få frisk luft – och få en bra start på dagen.
Du är morgonpigg med andra ord?
– Med tanke på att jag var tidningsbud i min ungdom har jag inga problem att gå upp tidigt. Bestämmer jag mig för att gå upp, då gör jag det. Även om jag gärna ligger kvar och drar mig när jag är ledig.
Vid flytten till Stockholm spelade cykeln även en nyckelroll i resan att börja känna sig hemma i den nya hemstaden.
– Jag upptäckte Stockholm från cykelsadeln kan man säga. På Lidingö, där jag bor sedan två år tillbaka, finns det fantastiskt fina områden att cykla på. Jag tar gärna på mig träningskläder och bara cyklar runt. Ibland får jag med mig frugan, men oftast cyklar jag själv. Det, precis som att promenera, är ett bra sätt att frigöra saker i huvudet. Tankarna bara kommer när man motionerar.
Till vintern lär tankarna mest vara på det kommande EM-kvalet, som lottas i december och spelas under 2019.
Med ett så pass lyckat VM-slutspel i ryggen kan man anta att kraven har höjts. Men inte pressen, menar Janne själv.
– Det är klart att vi alltid har historian med oss, och har vi bra erfarenheter tillsammans så blir självförtroendet starkare. Det är bara bra att ha med sig. Men det innebär inte press, utan snarare stimulans, säger han.
Text: Pierre Henriksson
Foto: Maria Östlin
Janne Andersson
Ålder: 55.
Familj: Hustru Ulrika, 6-årige hunden Conrad samt barn och barnbarn.
Bor: Lidingö.
Yrke: Förbundskapten för herrlandslaget i fotboll.
Intressen: ”Mitt jobb är min livsstil. I övrigt är det familj och träning.”
Dold talang: ”Jag har ett fotografiskt minne. Ett logistiskt huvud. Man kan bland annat säga ett ord och jag kan snabbt säga hur många bokstäver det är i ordet.” *
* Den dolda talangen var vi naturligtvis tvungna att sätta på prov.
Så, hur många bokstäver är det i infrastrukturminister?
Svaret kommer blixtsnabbt.
– 20, säger Janne.
Han ändrar sig lika snabbt.
– Eller nej, 21. Det var dåligt. Jag får skylla på att jag hörde dig lite dåligt, säger han och skrattar.
