Som 18-åring cyklade Jonathan Ljungqvist på egen hand tvärs över Tyskland – en resa som gav mersmak.
Två år senare var det dags för nästa stora cykelprojekt. Tillsammans med kompisen Marcus Aspsjö lämnade han torget i Lidköping för en resa som skulle sluta fem månader senare i Tanzania.
– Jag hade ont i ändan redan i Falköping, minns äventyraren från västgötska Habo.
Jonathan Ljungqvist är i dag 25 år, men kan se tillbaka på fler äventyr över hela världen än vad många andra inte ens kan tänka sig under en livstid. Paddling från Sverige till Svarta havet, vandring från kust till kust över Indien, rullskidåkning från Sydney till Perth i Australien och dessutom flera turer upp till Afrikas högsta topp, Kilimanjaro, som bärare.
Och alla äventyrstankar startade på cykelsadeln.
– Vi blev sjuka, både jag och Marcus, när vi var i Etiopien och det var då, hur konstigt det än låter, som vi bestämde oss för att fortsätta äventyra tillsammans, säger Jonathan.
Allt började en majdag 2013. Utgångspunkten var Marcus hemstad Lidköping, målet var barnhemmet Rehobothi utanför staden Aruscha i norra Tanzania. En nätt liten resa på knappt 7 200 km – fågelvägen.
– Det var jobbigt mentalt de första dagarna och jag minns att jag tänkte att ”oj vad vi har cyklat långt” och då hade vi bara kommit till Berlin, säger Jonathan.
Men de tappra cyklisterna stretade på genom Europa, nådde så småningom länderna på Balkan och slutligen delmålet Aten.
– Vi gjorde alla tänkbara tabbar under resan. Betalade dyrt för att bo, åt på restauranger och såg vår budget bara rinna i väg. Men ju längre vi kom, desto mer började vi tänka om. Vi sov ute och lagade mat på stormkök och detta gav oss en rejäl boost.
– Vi kände oss starkare och cyklade upp mot 15 mil om dagen.
Från Aten gick resan via flyg till Kairo – och rakt in i den arabiska våren.
– UD gick ut och varnade svenskar att resa dit och där kom vi med varsin cykel. Vi bodde bara 200–300 meter från Tharirtorget och somnade till skottlossning och skrik varje kväll, säger Jonathan.
På grund av problem med visum till Sudan fick duon stanna i Kairo i två veckor, men till slut kunde de resa vidare. Gränsen passerades via en färja som förde dem in i ett stekhett Sudan.
– Vi hade 100 mils cykling till Etiopien i 45-gradig hetta… Vi cyklade nattetid, 20 mil per natt, med bland annat 40 liter vatten i bagaget. Det var en pärs.
– Vissa perioder var det lite läskigt, men vi kände oss trygga med befolkningen. Vi var mest rädda för alla hyenor…
Nästa utmaning var Etiopien. Här väntade 130 mils cykling, upp och ner i ett kargt landskap på vägar upp mot 3 000 höjdmeter. Och inte blev det bättre av att Jonathan drabbades av malaria och kort därefter fick Marcus amöbor i magen. Tre veckor fick de vara kvar i Etiopien på grund av sjukdomarna.
– Trots allt vi hade upplevt så var det här som tankarna om fler äventyr började gro. Vi trivdes tillsammans och båda ville utforska mer, säger Jonathan.
Inte helt återställda bestämde de sig för att åka vidare – bara för att stöta på nästa problem.
– Ett stamkrig hade blossat upp och vi fick till slut skjuts över gränsen till Kenya genom att ligga i en baklucka på en bil.
Till slut nådde de Kenya och kände att nu blir allt lugnare.
– Men vi hade änglavakt. Bara timmar innan terrorattacken på köpcentret Westgate var vi där och handlade. Jisses vad det plingade i min telefon den dagen, säger Jonathan.
Till slut var dock, efter fem månader på cyklarna, målet nått. De sista åtta milen, över gränsen till Tanzania och barnhemmet Rehobothi, klarades av på en förmiddag och en trött – men lycklig duo – kunde pusta ut.
Några dagar spenderades på barnhemmet, som man hade samlat in pengar till, innan flyget lyfte mot Sverige.
– Vi var med om farliga saker under resan, men plussidan överväger definitivt minussidan. Den här resan gav mig mersmak för äventyrandet och kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat, säger Jonathan.
Vid årsskiftet 2013/2014 ryckte Jonathan in som jägarsoldat vid K3 i Skövde, men tankarna om äventyr fortsatte att gro.
Sommaren 2015 inledde Jonathan och Marcus ett ännu större äventyr, som skulle ta dem genom Europa i kanot, till fots över Indien och på rullskidor över Australien, men det är en helt annan historia.
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Privat (Jonathan Ljungqvist, till vänster, och Marcus Aspsjö är framme vid gränsen till Tanzania.)
Jonathan Ljungqvist
Ålder: 25.
Familj: Sambo Amanda Arnold.
Gör: Arbetar inom Försvarsmakten, föreläser civilt, jobbar som bergsguide.
Intressen: Jag älskar psykologi och storytelling, mitt jobb är mitt intresse, men jag gillar också att vara ute i skogen med hunden.
Min dröm: Är att cykla i Göran Kropps spår från Sverige till Nepal, men jag hoppar över att bestiga Mount Everest…
