Nästan hälften av dagens bilister i Stockholms län har så kort avstånd till jobbet att de skulle kunna cykla dit på en halvtimme eller mindre. Det skulle i så fall innebära en hälsoekonomisk vinst med upp till 2,45 miljarder kronor.
– Ska det här bli verklighet måste vi ha en cykelmiljö där folk vill cykla, säger Peter Schantz, professor i humanbiologi vid GIH och författare till rapporten ”Om gång och cykling, hälsa och en hållbar utveckling”.
Peter Schantz har på uppdrag av forskningsrådet FORTE specialstuderat 245 000 bilister i Stockholms län. Utifrån faktorer som ålder, kön och avstånd till jobbet visar det sig att cirka 111 000 bilister i stället skulle kunna börja cykla till jobbet.
Även om cykeltiden för dessa bilister ligger på max 30 minuter, hamnar den hälsoekonomiska vinsten på cirka 2,45 miljarder kronor årligen.
– Vi har också gjort beräkningar som visar att det även blir bättre luft i Stor-Stockholm om de här börjar cykla, vilket räddar liv bland befolkningen som helhet. Vinsten med bättre luft kan ligga på upp till 1,9 miljarder kronor per år i och med att dödligheten minskar, säger Peter Schantz.
Rapporten publicerades strax före sommaren och under hösten fick slutsatserna stor uppmärksamhet i svensk media. För även om det är bilister i Stockholms län som har undersökts är slutsatserna lika giltiga för andra stora eller mellanstora städer i Sverige.
– Det här är första gången någonsin i världen där vi bygger data på realistiska beteenden. Tidigare har man bara huggit till med något i studierna och det har varit väldigt grova analysmetoder, säger han.
Bland annat tittar rapporten på vilka faktorer som gör att potentiella cyklister trots allt väljer att ställa cykeln hemma. Följande fem nämns: avgaser, buller, flöden av motortrafik, trängsel i blandtrafik samt färdvägens dragning.
– I innerstaden handlar det om andra faktorer än i ytterstaden och vi har aldrig tidigare kunnat visa på detta unika resultat. Poängen är att många gamla cykelbanor ligger längs med motorleder vilket inte var något problem för 40–50 år sedan. Men nu när det finns så många motorfordon blir bullret och flödet negativa faktorer. Vi har aldrig skyddat cyklister från buller och här får Trafikverket helt nya ingångsvärden för kommande infrastruktur, säger Peter Schantz.
Men det är inte helt enkelt att få politikerna intresserade av budskapet i rapporten. Det har Peter Schantz personlig erfarenhet av efter att ha skickat den till såväl infrastrukturminister Anna Johansson (S) som folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström (S).
– Nu väntar alla på den nationella cykelstrategin, men om regeringen – där Miljöpartiet ingår – kommer med en urvattnad produkt så lär hela Cykelsverige ryta till. Vi har planerat för bilen i 60 år och då går det inte att komma med små budgetar utan det måste vara stora cykelsatsningar, säger Peter Schantz.
Samtidigt är det en komplicerad fråga som inte bara rör ett departement och en minister. Infrastrukturen ingår i näringsdepartementet, Gabriel Wikström sitter på socialdepartementet och om vi pratar avdrag för cykelutgifter involveras även finansdepartementet.
Inte minst blir detta tydligt i arbetet med den så kallade cykelstrategin som skulle ha kommit redan i maj. Någon sådan har ännu inte synts till.
Detta trots att statsminister Stefan Löfven i sin regeringsförklaring i september gjorde något så ovanligt som att lyfta fram cykling till arbetet och skolan i sitt tal.
Peter Schantz vill nu se krafttag från regeringen och gärna en stor satsning på nästa generations cyklister.
– Det handlar om ett beteende och därför vill jag snarast möjligt att det i skolans läroplaner för idrott och hälsa införs undervisning om de här frågorna. Vi måste bygga en grund som handlar om allt från hälsoekonomi till att skola in barnen i att cykelpendla. Det här är inget som kommer naturligt och exempelvis många invandrare har inte ens suttit på en cykel. Därför måste det göras en ordentlig satsning och temperaturen får vi från cykelstrategin – vad har den fångat in?
Text: Johan Larsson
Foto: Shutterstock
fakta om rapporten
”Om gång och cykling, hälsa och en hållbar utveckling” är skriven av Peter Schantz tillsammans med FoU-gruppen för rörelse, hälsa och miljö på GIH i Stockholm samt Enheten för arbets- och miljömedicin vid Institutionen för klinisk medicin och folkhälsa vid Umeå Universitet.
Utdrag ur rapporten:
”En av rapportens slutsatser är att gång och cykling utgör basen i den rörelsepyramid som kan bidra till ökad folkhälsa. Det motiverar stora satsningar inom transportsektorn för att skapa säkra, trygga och attraktiva färdvägsmiljöer för fotgängare och cyklister. […] Den belägenhet vi befinner oss i motiverar även att skolan får ett särskilt uppdrag som handlar om att undervisa om gång och cykling i ett sammanhang av transporter, och att belysa dessa rörelseformer ur perspektiv av både hälsa och hållbar utveckling.”
