Har du åkt Vätternrundan förut – och tänkt köra igen?
Då ska du veta att det aldrig är försent.
Det är Elisabeth Eriksson, Nyköping, ett levande bevis på. I helgen åkte hon loppet för andra gången. Första gången? Det var för 30 år sedan.
– Jo, det stämmer. Det är ett litet jubileum i dag. Jag och min kompis körde för 30 år sedan (1986). Och nu var det dags igen. Och den här gången tog vi med våra döttrar. Meningen är att vi ska göra en klassiker ihop, förklarar Elisabeth glatt.
”Kompisen”, det är lika med Marianne Backrud. Och döttrarna till Elisabeth respektive Marianne heter Otilia Eriksson och Ingrid Hagberg.
Vem var det som drog mest av er?
– Den som kom först i mål av oss var Otilia. Sedan kom jag och de andra är också på ingång väldigt snart, förklarar Elisabeth och berättar varför hon och Marianne beslöt sig för att åka igen så långt efter sin premiärmedverkan. 30 mil är långt, det vet alla som trampat Vätternrundan, men 30 år är ännu längre.
– Vi såg det som en kul grej att göra det tillsammans med våra döttrar.
Men Elisabeths comebackplaner var nära att gå i kras.
– Jo, det blev lite dumt. Jag gick och bröt foten i påskas. Jag slängde kryckorna så sent som för tre veckor sedan. Så det var lite dumdristigt att köra, det får jag faktiskt medge, men nu gjorde jag det i alla fall.
– Fast jag får lida för det nu känner jag. Jag har inte kunnat träna och det känns, tillstår hon.
Hur var loppet annars?
– Alltså, första åtta timmarna var helt fantastiska. Perfekt väder och allting. Sedan var det lite backar efter Jönköping. Därefter kom det lite regn som gjorde att man blev dyngsur och kall. Fast på slutet blev det bättre igen.
Kan du tänka dig att åka en tredje gång?
– Jag ska aldrig mer köra Vätternrundan. Det kan jag nästan lova, svarar Elisabeth blixtsnabbt och låter hur bestämd som helst.
Men märk väl: frågan ställdes direkt efter målgången när Elisabeth och Otilia pustade ut i Stadsparken i Motala. Det var garanterat för tidigt. När det gäller Vätternrundan är Elisabeth van vid 30-årsintervaller.
Text och Bild: Per Gustafsson
