Gamla proffscyklar, stålracers och cyklar med nästan hundra år på nacken. Retrovättern visade upp en härlig blandning av gamla hojar – dessutom ackompanjerad av en cykelmilitärorkester.
– Det är kul att vara så unika som vi är, säger Albert Karlsson, stavförare i Hemvärnets musikkår i Östergötland.
Cykelmusikkåren är en gammal tradition i hemvärnet. För ungefär tio år sedan gjorde cykelorkestern ett liknande framträdande under Vätternrundan 300 km. Efter ett antal års uppehåll har ett antal nya medlemmar tagit upp det ovanliga fritidsintresset.
– I höstas hörde Vätternrundan av sig för att ha något från oss igen och då tänkte vi att vi drar i gång igen. Och nu är vi här. Det här är faktiskt vårt första framträdande någonsin utanför hemmaplan, säger Albert Karlsson, som var nöjd med uppträdandet.
– Det gick jättebra tycker jag. Jag är jättestolt, säger han.
Åskådarleden verkade hålla med. Det var många i publiken som förvånat såg på när det spelades såväl trummor som blåsinstrument, samtidigt som kåren cyklade på autentiska militärcyklar.
Rollen som stavförare, berättar Albert Karlsson, innebär att man med en stav visar när orkestern ska börja och sluta spela, samt visa vilket håll cyklisterna ska svänga.
Efter Retrovättern-premiären är nästa mål att spela på Ystad International Military Tattoo, som är en stor internationell show för olika militärorkestrar i världen.
– Det har varit en cykelorkester från Holland där tidigare, som då har varit världens enda. Men inte längre. Nu är vi här också, säger Albert Karlsson.
Vad är fascinationen med att cykla och spela samtidigt?
– Det är jättesvårt! Att gå och spela samtidigt är svårt, men det här är ännu svårare. Så det är väl lite utmaningen i det. Sedan är det kul att vara så unika som vi är. Det blir en unik publikreaktion. Det är väldigt roligt, säger han.
Text och foto: Pierre Henriksson
