Två allvarliga ryggskador satte stopp för Marianne Ahlex favoritsysselsättning, löpning. Då fick hon tipset att köpa en cykel.
För fem år sedan cyklade hon Vätternrundan för första gången och nästa år väntar fjärde loppet.
– Allt går – om man vill! Och kan min historia hjälpa någon annan att komma upp i sadeln blir jag bara glad, säger Marianne.
”Det flyter på bra med rehabiliteringen”, svarar Marianne på frågan om hur hon mår.
I dagsläget sitter hon på motionscykeln en timme om dagen, tränar armmusklerna med hjälp av gummiband och ska få börja på sjukgymnastik i februari.
Och den 14 juni nästa år ska hon och en väninna stå på startlinjen i Motala för att cykla de 315 kilometrarna runt Vättern.
– Vi har absolut inga tidskrav, målet är att ta oss runt sjön och njuta av resan, maten och loppet. Därför kommer vi att starta tidigt, för det kommer nog att ta lite tid, säger Marianne.
Mariannes stora passion har varit löpning. Halvmaror, maratonlopp, Tjejmilen – alltid med nya tidsmål i sikte. Men tre veckor efter Stockholm Marathon 2014 startade problemen. Hennes högra fot ”somnade” och Marianne sökte hjälp hos en naprapat och fick en remiss till röntgen.
– Plåtarna visade att alla diskar i ryggen var utplånade och att kotorna låg direkt på varandra. Ryggen såg ut som ett S och de satte in metallplattor i ländryggen.
– Det var som att de lade ett stort, svart skynke över mig, löpning är ju min grej. Vad faen ska jag göra nu?
Fick tipset att köpa en cykel
Marianne tvingades till ytterligare två ryggoperationer, 2016 och 2019, och redan efter den första stod det klart att löpningen var över för hennes del.
Då fick hon tipset som skulle visa sig ge tillbaka hennes kärlek till idrott: köp en cykel!
– Jag nappade på idén och köpte en racer på Blocket. Två år senare genomförde jag Vätternrundan för första gången. Jag cyklade tillsammans med ett gäng tjejer och det var verkligen en jätterolig upplevelse, så vi gjorde det även året därpå.
Efter att loppet var inställt ett av åren under pandemin var hon tillbaka i Motala i september 2021 för nästa lopp. Trots kyla, regn och många timmar på sadeln klarade Marianne loppet. Bara för att några veckor senare drabbas av nästa olycka.
– Under hösten halkade jag på trottoaren på väg till jobbet och läkaren konstaterade att mitt ena knä inte gick att räddas. Jag propsade på att jag inte ville ha någon protes, men fem veckor senare sattes den ändå in.
Komplikationer uppstod och Marianne fick stanna kvar på sjukhuset i en månad med tre ytterligare operationer som följd. Hon tog sig fram med rullstol och fick äta antibiotika i sex månader.
Men viljan besegrade hopplösheten. Hon skulle cykla Vätternrundan 2022!
– Jag hann inte cykla så mycket innan loppet, men jag tog mig runt även om det tog väldigt lång tid, säger Marianne.
Metallplattor över hela ryggraden
I år stod hon dock inte på startlinjen. Som om inte skadeproblemen inte var nog för Marianne bröt hon ryggen förra hösten. Kotorna ovanför metallen i ländryggen hade gått av.
– Jag opererades i februari och har nu metallplattor över hela ryggraden, från hårfästet till rumpan. Ser man röntgenbilderna på min rygg är det definitivt robotvarning…
– Så särskilt mycket cyklande har det inte blivit. Jag bar plastkorsett i fem månader, men kör lite på motionscykeln och ska trappa upp det framöver.
Hur mår du – och kroppen?
– Jag är oerhört stel, kan inte ligga på hårt underlag, sitter inte så bra i bilen och har ständig värk, men det kan jag leva med.
Och nu ska du cykla Vätternrundan 2024?
– Jajamensan! Jag gör det för stämningen, folkfesten och för att det är ett kanonarrangemang! Och för att humöret mår bra av cykling. Även om det kommer att ta lång tid för mig att cykla alla milen.
– Jag säger till folk att det blir mitt sista lopp, men det blir det inte…
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Privat
