För snart fyra år sedan drabbades den då 25-årige Adam Esser av ett hjärtstopp – mitt under en cykeltur på den spanska sydkusten. Som tur var upptäckte hans pappa vad som hade hänt och räddade livet på honom, tack vare snabb hjärt-lungräddning.
– Jag hade inte suttit här om han inte hade gjort det, säger Adam.
Adam Esser föddes med ett hjärtfel och gjorde två operationer som 5- respektive 15-åring. Men det har inte stoppat honom från att vara aktiv. Som ung var han en stor fotbollstalang, men när han lämnade den sporten började han i stället nörda ned sig i cykling. Det var också på cykelsadeln som hans liv höll på att sluta, den där ödesdigra dagen i början av november 2018.
Efter en högintensiv och stressig tid på jobbet kände Adam att han behövde några dagars ledighet. Tillsammans med en kompis och pappa Klaus åkte han därför till spanska Costa Blanca för sol, värme … och cykling.
– Jag var i mer eller mindre i min fysiska toppform och väldigt förberedd för passen i bergen. Men under ett av dem började jag känna ganska tidigt att det var något som inte stämde med mitt flås. Det var inte som det brukade, säger Adam.
Föll handlöst i backen på den spanska landsbygden
De bestämde sig därför att det skulle bli en lugn fikarunda och mest njuta av novembervärmen. Det var också precis vad de gjorde, fram till dess att det återstod några kilometer av turen. Helt plötsligt föll Adam handlöst i backen – på en landsväg, mitt ute på den spanska landsbygden.
– Pappa, som körde moppe bredvid, var först på plats och började omedelbart göra hjärt-lungräddning. Helt på instinkt, han hade ingen HLR-utbildning över huvud taget. Men såväl läkare som expertis har i efterhand bekräftat att det var det som gjorde att jag överlevde. Det visar på att det är bättre att försöka och agera på något sätt, även om man inte vet hur, än att inte göra något alls.
Inledningsvis såg det dock illa ut. Hjärtstoppet varade i en timme och den hjärtstartare som polisen, som kom före ambulansen, testade gav inget utslag alls.
– Jag har fått berättat för mig att jag var tom och helt borta, säger Adam.
Svävade mellan liv och död under lång tid
När väl ambulansen kom sattes han i respirator för att sedan föras till ett sjukhus han beskriver som ”spartanskt” och liknar vid ett fältsjukhus. Där skulle han sedan sväva mellan liv och död med familjen vakande över honom under en lång tid framöver.
– Det gick upp och ned för varje dag. Vissa nätter sa de att de hade förlorat mig flera gånger. Det är tufft att tänka på mina föräldrars och min systers situation. Det var många gånger då de kom på morgonen och inte visste om jag var vid liv. Att dessutom få se son ligga i koma och bara försvinna kroppsligt. Jag såg ut som ett skelett. Nu kan jag inte sätta ord på hur mycket jag älskar dem och uppskattar deras stöd.
Den 10 december – exakt en månad efter olyckan – var det dags att flyga hem till Sverige, för en operation på Karolinska sjukhuset.
– Det var också en chansning egentligen. De visste inte om jag skulle överleva flygresan heller, men riskbedömningen att stanna i Spanien var likartad. Dessutom är Karolinska ansett som ett av världens bästa sjukhus vad gäller sådana operationer.
Har inte fått någon förklaring
Under den kritiska operationen fick han en ny mekanisk klaff inopererad i hjärtat och därefter började den långa rehabiliteringen. Han hade mirakulöst överlevt … och dessutom, lika mirakulöst, undvikit hjärnskador.
– I 99 fall av 100 har man kraftiga hjärnskador efter en sådan operation, så det hade inte varit konstigt om jag hade blivit handikappad på något sätt. Men nu sitter jag här i dag och får nypa mig i armen.
Någon förklaring till att just han klarade sig så pass bra finns inte. Även om han var ung och vältränad var många andra omständigheter de allra sämsta. Vid hjärtstopp och syrebrist är det viktigt att snabbt kyla ned kroppen. För Adam var förutsättningarna tvärtom. Efter några timmar på sadeln i den spanska värmen var han varm och svettig.
– Det förstärker historien på något sätt. Jag har helt enkelt haft en enorm tur…
Inte heller någon orsak till hjärtstoppet har kunnat konstaterats.
– Jag hade kontrollerat mitt hjärta och läkarna hävdade att det såg bra ut. Beskeden jag fick var att jag kunde träna så mycket jag ville. Men med facit i hand har jag insett att den rådgivningen jag fick kanske var något felaktig. Samtidigt vill jag verkligen påpeka att vården är fantastisk på alla sätt och vis.
Har fortfarande en stor passion för cykling
Intervjun görs snart fyra år efter olyckan. Adam Esser har precis avslutat ett av veckans alla cykelpass. För cyklar gör han fortfarande regelbundet … och mycket.
– Det är fortfarande min stora passion och jag kör minst sex pass i veckan. På sommarhalvåret är det mycket landsväg, men nu är det mest trainer som gäller. Jag tränar ganska hårt fortfarande för att hålla kroppen i form och för att det så klart är så kul. Inte så att jag ligger och kräks efteråt, men svettas ordentligt i alla fall.
– Jag går på regelbundna kontroller och allt ser bra ut. Jag litar på läkarna som säger att det inte ska hända igen. I övrigt får jag tänka lite på vad jag äter och dricker i med tanke på att jag tar blodförtunnande medicin. Men att ta några tabletter känns helt okej, med tanke på hur det hade kunnat gå.
Hur har olyckan påverkat dig i övrigt?
– När det fortfarande var ganska färskt pratade jag mycket i klyschorna om att ta vara på livet mer. Och visst… jag har försökt anamma det. I början var det lätt, men ju mer tiden går flyter vardagen på och det händer massa andra grejer i världen som gör att min lilla del försvinner allt längre bort.
– Det är inte alltid lätt att leva som man lär, men jag försöker ändå göra mitt bästa för att uppskatta livet, vardagen och de små sakerna som man annars lätt tenderar att glömma bort.
Har släppt en bok – som hjälper honom att minnas
I januari 2021 kom boken Som ett hjärta som vägrar sluta slå ut, där han mer utförligt berättar historien om sitt hjärtfel, olyckan och resan tillbaka till livet. Något som hjälper honom att minnas.
– Tiden går så fort, vilket gör att man glömmer och förtränger vissa saker omedvetet. Det är en ganska mänsklig mekanism. Därför känns det bra att ha allt nedskrivet.
Förutom att berätta sin egen historia vill han också upplysa om vikten av att lära sig hjärt-lungräddning.
– Även om man inte har tillgång till HLR-utbildningar via sitt jobb eller liknande, bör man tillskansa det på något annat sätt. För det var ändå tack vare det som min pappa gjorde som gör att jag kan sitta här i dag.
Text: Pierre Henriksson
Foto: Privat
