Med klumpfot på bägge fötterna har idrott har aldrig varit på tapeten för Ronny Jansson. Tills han hittade cyklingen.
– Nu kan jag inte tänka mig ett liv utan den, säger han.
Trots 23 operationer har Ronny Jansson aldrig kunnat gå, stå eller springa utan att få otroligt ont. Han föddes nämligen med klumpfot på såväl höger som vänster fot, vilket har inneburit svårt lidande.
– Det har varit tufft och det är mycket jag inte har kunnat göra genom åren. Dessutom blir det värre när man blir äldre och alla ingrepp gör det inte lättare. Men samtidigt är jag på något sätt glad över att jag föddes med klumpfot också. Annars hade jag inte kommit dit jag har kommit i dag. Det hade nog också varit annorlunda om det hade kommit via någon olycka, men nu när jag är född med det vet jag ju inget annat, säger han.
På grund av åkomman blev det för lite motion under många år, något som innebar att hans omfång ökade allt eftersom. En utveckling som för fem år sedan fick honom att inse att han behövde göra något åt det. Han tog fram sin gamla gubbcykel och började trampa.
– Jag cyklade nästan varje dag på den treväxlade rackaren. Det var inte särskilt roligt till en början, men jag minskade ändå på vågen så jag fortsatte. Och det gjorde inte ont i fötterna – oavsett hur långt eller hur hårt jag cyklade.
Omkring 100 mil senare byttes ”den gamla rackaren” ut mot en ny. Fast någon gubbcykel var inte aktuellt, utan nu blev det en racer i stället. Visserligen begagnad, men ändå.
– Då blev det något helt annat – och så mycket roligare. Inte minst farten, jag kunde cykla betydligt snabbare och kom väldigt mycket längre. Så efter två år med den köpte jag ännu en ny. Då hade jag insett att jag kommer att hålla på med det här länge.
Den nya rullar han på ute medan den gamla racern numera får husera på trainern inomhus, där han tillbringar vinterhalvåret.
– Jag kör året runt. Trainersäsongen är inte lika rolig, men för mig handlar det om att röra på mig. Det är så otroligt viktigt.
Helst cyklar Ronny själv. Mest för att han då slipper att anpassa sig och han kan cykla när, var och hur han vill. 2019 fick han dock sällskap av otroligt många fler, när han gjorde debut i Vätternrundan. En upplevelse han sent kommer att glömma.
– Jag var nervös så in i helvete. Mest på grund av att det var folk överallt. Men när jag väl rullade i väg släppte allt. Det var magiskt och något jag kommer att göra hur många gånger som helst. Stämningen var helt underbar – allt ifrån de andra cyklisterna till funktionärerna.
– Jag har aldrig cyklat så långt heller, men det var mycket enklare än vad jag trodde. Då märkte jag även alla fördelar att cykla i klunga och hänga på i någon svans här och där, säger Ronny, som redan längtar till nästa års runda.
Vad är det som gör cykling så bra för dig?
– I början hade jag två mål, att undkomma smärtan och gå ner i vikt. Jag njuter fortfarande av att inte ha ont i fötterna när jag cyklar, men nu handlar det mesta i övrigt om glädjen att ge sig ut. I år har jag varit ute 130–140 svängar och jag har inte tyckt att det har varit jobbigt en enda gång. Det spelar ingen roll hur långt det blir, utan det är frihetskänslan som gör det.
Friheten på cykeln – såväl den fysiska som psykiska – gör att Ronny Jansson inte kan se ett liv utan det på två hjul i framtiden.
– För fyra år sedan hade jag aldrig tänkt att jag skulle sitta här med tajta cykelkläder på mig och äga en racer. Men nu vet jag att jag kommer cykla hela livet. Det är nästan som att jag har blivit religiös…
Text: Pierre Henriksson
Foto: Privat
Vill du göra Ronny sällskap runt Vättern 2021. Anmäl dig till något av loppen under Cykelveckan redan nu. Läs mer om loppen och anmäl dig här.
