Blogg

Debut i det anrika spåret- Cykelvasan 2018

Är det fler än jag som redan längtar till nästa års cykelvasa? För mig infann sig suget redan efter målgång. Jag var rätt mör men törsten att jaga tid kickade igång direkt.

Tänkte att jag skulle sammanfatta min debut i det anrika spåret så här ett par veckor senare. Ibland tar det ett tag för mig att smälta intrycken och hitta orden, eller ja, rätt ofta efter händelser med mycket intryck. Antar att det är min introverta sida som gör att jag måste bearbeta det inom mig innan jag kan få ut det genom tangenterna. Just i det här sammanhanget känns det rätt jobbigt att jag funkat just så, speciellt när jag vill skriva. De gör att jag ibland tycker att det har gått för lång tid sen loppet/händelsen för att lägga ut det jag skrivit.

foto: happyride.se

Precis så blev det efter Vätternrundan i år. Helt galet eftersom Vätternrundan är min stora cykel händelse på året och årets tur runt sjön var en väldigt unik upplevelse för mig med Team Mustasch, Utan tvekan den bästa cykel upplevelsen på många plan. Kanske återkommer jag kring den vid ett annat tilfälle iaf. 🙂

Mässa med Vättern Bike Games

Jag kom upp till Lindvallen på torsdagsförmiddagen och vi satte genast igång och ordna det sista i montern. Underbart att få hänga med Andreas och Ulrika igen. Ger så sjukt mycket energi att prata med er alla som kommer förbi oss i montern, faktiskt en av höjdpunkterna på året för mig att göra detta för Vätternrundan! Kanske inte är den bästa uppladdningen att stå upp X antal timmar i sträck dagarna innan ett långlopp men är det mässa så är det.

Som person gillar jag struktur och ordning och även det kända, de jag kan relatera till. Att göra något för första gången är därför lite jobbigt för mig, när jag inte kan relatera till eller veta vad som komma skall. Å ja, man kan ju tycka att jag vet vad som komma skall, det är ett lopp, jag ska starta, cykla och gå i mål. Men hmm riktigt så funkar inte min hjärna. Så jag var inte nervös för själva loppet men lite spänd då jag inte visste vad som hände längs spåret.

Start 09:00 -Startled 11

Jag vaknade tidigt på lördagsmorgonen och lyckades peta mig lite frukost, gröt, kaffe och en enervit pre sport. Har svårt att äta direkt när jag klivit upp och gröt som sväljs ner med mjölk (utan att tugga) är det enda som funkar. Tacksam att jag hittat något som jag kan få ner i magen utan att må illa. Hur gör ni andra med frukost innan lopp?

Morgonen hade kunnat börja bättre. blev lite  strul när jag skulle trycka i lite mer luft i däcken innan jag skulle rulla ner mot start och jag försökte att inte stressa upp mig över det. Lättare sagt än gjort när man står utan fotpump  och utan luft i framdäcket.

När jag skulle skruva ur pumpen från ventilen (använde en liten Lezyne pump) så följde ventiltoppen med. Hade inget verktyg att skruva åt den med och handkraft räckte inte. Ventilen lossnade varje gång jag försökte och jag var rädd att jag skulle paja den om jag tog i för mycket. Var inte särskilt pigg på tanken att behöva byta slang just då. Tack Du snälla människa några lägenheter bort för att jag fick låna din fotpump, jag måste ha haft lite panik i både blick och röst där jag stod på dörrmattan. T A C K!

20minuters rull senare var jag nere vid start och la in cykeln i startledet. Supersmidigt att bara droppa väskan vid närmsta lastbil utan att hålla koll på vilken. Sen var det dags att ställa sig i lååånga kön för den sedvanliga sista nervöskissningen. Lite småprat i startfållan och så var det dags att trampa iväg. Det jag viste var att det började med en stigning och att det kommer några partier med backar längre fram.

Mitt första delmål blev Mångsbodarna, skulle jag hålla mitt tidsmål på runt 3:30 (gärna under) så behövde jag passera Mångsbodarna efter ca 50min. Jag passerade på strax under 53min och kände mig pigg i benen. Gillar att ha hjul att jaga och jag hängde med i gruppen jag åkte med. Tappade uppför, där har jag ingen chans att hänga med grabbarna men kände att jag kunde hämta hem det utför och på de flackare partierna. Petade i mig energi som planerat men drack på tok för lite.

Efter Risberg hade jag min första dipp, det sög rejält i benen och andningen var minst sagt ansträngd. Slog av lite och petade i mig mer energi. Hade jag inte haft mellantider och data från garmin så hade jag inte kunnat återge vart det var jobbigt. Hela sträckan har smält samman och jag kan inte minnas vart specifika partier/backar är längs banan. Jag fokuserar nog på helt andra saker under loppet för att det ska fastna. Jag kommer in i ett tillstånd där jag egentligen inte tänker något alls.

Det jag reagerade på var hur tyst det var i ledet, absolut inget småprat och definitivt inget tjo och tjim. Till och med jag var tyst 🙂

Här var det fokus på uppgiften  och överlag visad respekt för varandra med sjysta omkörningar (jo, de finns alltid någon som tror att denne är He-Man men loppet ska inte överskyggas av just de personerna).

Strax innan Hökberg började det välbekanta pirret i vänstra vaden att bli kraftigare och kraftigare och det tog inte lång tid innan krampen var ett faktum i båda vaderna. Här förstod jag att jag inte kommer att klara 3:30 målet och peppade mig själv till att inte kliva över 3:40 sträcket iaf. Tog en mugg enervit i farten och tuggare i mig två salttabletter. Lyckades sedan hålla krampen i schack genom att inte trycka på fullt uppför.

Efter Eldris fylldes jag av ny energi och de var super rolig körning de sista kilometrarna. Tack till er två jag körde med sista biten för både pepp och draghjälp, vi gjorde det riktigt bra! Jag passerade stolt målet på 3:38!

Ser som sagt redan fram emot nästa år, både inför själva cyklingen men även för allt runt omkring, mässan i Lindvallen och alla goa människor som gör Vasan till den cykelfest den är. Det blev en fantastisk avslutning på en övrigt underbar semester.

Vad tar jag med mig från debuten?

  1. Vätskerygga. Jag gillar inte tanken att cykla med rygga men just på Vasan väger fördelarna med en ryggsäck tyngre än en idé att cykel och rygga inte går ihop.
  2. Heldämpad hoj. Även om det inte är teknisk så var det rätt skumpigt och studsigt på sina håll så jag kan tänka mig att resan blir behagligare med en heldämpad. Och kan jag slippa ryggvärken jag fick så är jag nöjd.
  3. Att gå på fullt hela vägen. Att inte Safea för att jag är rädd att gå slut, utan kör och lita på erfarenhet.
  4. Återigen lära mig att jag behöver fylla på med salter och mineraler veckan innan för att minimera risken för kramp.
  5. Att alltid ta med verktyg, fotpump etc. Oavett om det är krångligt att få med mig när jag inte tar egen bil osv.  Alltid,punkt.
  6. Starkare uppför.  Behöver bli starkare i klättringarna för att hänga med. Hello gymmet!

Med detta i ryggsäcken är jag mer än taggad inför årets sista lopp, 8-timmars lagtävlan under Vättern Bike Games den 16 september! Du har väl anmält ett lag?  ⇒ https://vatternbikegames.se/

Ha det gott och cykla säkert

/ Madde

FRILUFTSCYKLISTEN

Hej, jag heter Madelene Burgström och jag är lite tokig i det här med cykling, både landsväg och mtb.

Jobbar med HR- och ledarskaps frågor på Sveriges viktigaste företag. Jobbet tar en väldigt stor del av min tid men försöker balansera allt så att jag har tid och kraft att göra allt annat jag vill och tycker är viktigt i livet.

Familj, vänner, upplevelser och inte minst vila och återhämtning. Lever ett aktivt liv och gillar att prova och uppleva nya saker, gärna i skog och mark.

Jag hoppas jag kan inspirera någon att utmana sig själv och prova nya saker.

Jag behöver ha målgångar att passera för att se fram emot för att känna motivation i min träning. Vilka målgångar ska vara målet för året 2018? Vätternrundan Sub9 är helt klart det stora målet för året!