Sedan starten av Vätternrundan 1966 har det funnits en extra kontroll i Tiveden, ”Välsignelsens kontroll”. Fram till i år. Nu berättar bröderna Kindbom varför de inte fanns på plats under årets runda – och skickar samtidigt en hälsning.
– Det har gett oss mer tillbaka än vad vi har gett. Men nu är vi bara tre bröder kvar som är 89, 87 och 85 år gamla och orkar tyvärr inte hålla på längre, säger Anders Kindbom, den yngste av dem.
Den har inte stått med i banbeskrivningen. Men varje år har den funnits med under Vätternrundan 300 km – extrakontrollen i Tiveden, där cyklisterna har fått pepp, musik … och en välsignelse med sig under de sista milen av loppet.
– Det var vår far Henry som började med det här och när han låg i sjuksängen önskade han att vi skulle fortsätta med Vätternrundan så länge vi orkade, säger Anders.
Bröderna tog pappan på orden. Men nu är tiden kommen. Årets Vätternrunda var den första någonsin som det inte stod några Kindbomare i ”Hallelujabacken” strax norr om Karlsborg.
– Det är en tomhet … när man känner att man brinner för en sak och sedan inte orkar längre. Tyvärr dras vi med människans svagheter i våra kroppsbyggnader, säger Anders.
Brodern Bengt, 87 år, fyller i:
– Det finns en drivkraft och vi hade ytterst gärna velat fortsätta med det här. Men vi har fått gå upp halv ett på natten och vara där till sju på kvällen och det fungerar inte när man är 87 år gammal.
– Men vi önskar verkligen att cyklisterna ska känna att det under alla år har kommit inifrån, att det har varit äkta.
Responsen på deras engagemang från alla cyklister har varit stor genom åren.
– Det har gått tungt uppför där vi har stått, så de har inte kommit undan, säger han, skrattar och fortsätter sedan:
– Det har varit mycket fina och härliga reaktioner och tillrop. Många har talat om för oss att de har varit färdiga att ge upp när de har kommit till oss, men fått förnyade krafter och tagit sig i mål, säger Anders.
– Det bästa har varit mottagligheten, att man har märkt att cyklisterna har tagit emot det till sitt hjärta. Då har vi känt en samhörighetskänsla, säger Bengt.
Och efter årets lopp har de fått många kommentarer om att de saknades.
– Jag hörde redan dagen efter att det var många som pratade om att de var ledsna att vi inte var där. Till och med elitklungan hade gett utryck om det, säger Anders.
Har ni något särskilt minne från åren?
– Det man minns bäst är väl just de som fått extra kraft i Hallelujabacken. En skämtsam reaktion var när det regnade under ett år och en cyklist frågade om vi inte kunde be honom där uppe att stänga av kranen.
Lyckades ni?
– Haha. Nja. Alla är vi mänskliga.
Text: Pierre Henriksson
Foto: Privat
Bröderna Bengt, Karl-Erik och Anders Kindbom har även skickat ett brev till Vätternrundan för att tacka för alla år. Hela brevet kan du läsa här:
Hälsning till Vätternrundans ordförande Gunilla Brynell-Johansson och Vätternrundans styrelse
Vår far, den riksbekante lekmannapredikanten Henry Kindbom, kallad ”Tivedens apostel”. Han var nöjesvärldens särskilde evangelist, där Kalle Jularbo var hans närmaste vän. Pappa var även kungahusets specielle välsignelseönskare under 50 år.
När Vätternrundan startade 1966 såg Fader Henry det som en naturlig del i sin kallelsegärning att välsigna varje Vätternruntcyklist. I 10 års tid fullgjorde han detta för honom så viktiga uppdrag.
När vår far på hösten 1976 blev sjuk två veckor innan hans bortgång i nära 82 års ålder, framförde han en önskan till oss 8 barn att så länge vår livsdag förunnades fortsätta att välsigna Vätternruntcyklisterna. Vi ville givetvis följa upp pappas önskan. En av Vätternrundans veteraner – Sigvard Sjöberg Jönköping – som cyklat rundan 46 gånger och blivit en nära vän till vår familj. Han berättar innan Vätternrundan startade året 1966, säger chefen till de 7 000 cyklisterna: ”I år är det en man som saknas i loppet, Henry Kindbom vid välsignelsens kontroll i Tiveden. Nu ska vi ägna en tyst minut till hans minne”.
Sigvard Sjöberg berättar att cyklisterna tog av sig sina hjälmar, böjde sina huvuden – Ögonblick av evighetsmått!
För oss syskon har det blivit 41 Vätternrundor vid välsignelsens kontroll i vår hembygd.
Två flaggor på båda sidor om landsvägen har välkomnat cyklisterna. Ett blomsterbord med tre spannar fulla med sommarblomster och en spann med blommor på vardera sidan om bordet, har gett en vacker inramning.
Vi har haft högtalaranläggning med bakgrundsmusik.
Tibro Pingstkyrkas skickliga musikkår, kända över Europa, har spelat nonstop från halv tre på morgonen till klockan nitton på lördagskvällen.
Kända kristna sånger som Pärleporten – Ovan där – Han är min sång och min glädje, etc.
På något hundra meters avstånd har cyklisterna mötts av de välkända tonerna. I 20-minutersintervaller har vi syskon bytts om vid micken och sagt följande: ”Välkomna i årets Vätternrundan till Tiveden. Här önskar vi Guds välsignelse, nya krafter på väg mot målet i Motala.”
Tusentals och åter tusentals vinkande händer har vi fått se samt höra glada tillrop som ”Tack för att ni finns här – nu har vi fått nya krafter – i uppskattar er mycket, osv.”.
Syskonskaran har decimerats under årens lopp – Nu är vi bara tre kvar. Karl-Erik har fyllt 89 år och har Parkinson sedan några år tillbaka. Själv heter jag Bengt och har fyllt 87 år. Är bypassopererad. Anders har fyllt 85 år och bytte hjärtklaff i höstas.
Tyvärr nödgas vi meddela Vätternrundans ledning att vi har fått lov att avsluta epoken vid Vätternrundans kontroll inför årets lopp. Vi hade så gärna velat fortsätta, men krafterna räcker inte till längre.
Vi känner ett stort behov att få framföra ett varmt tack till Vätternrundans ledning för alla år av samförstånd.
Att Ni sett välsignelsens kontroll som en tillgång värmer våra hjärtan.
Vätternrundans lednings närvaro vid våra anhörigas begravningshögtider i den s k Tivedens domkyrka är aktningsvärda.
Vi vill tillsammans en gång mötas när vi gått i mål bildligt talat i det eviga Motala. I det land där solen glömmer västerled – där blomman glömmer att vissna och där människan glömmer att dö.
Med tacksam hälsning,
Bengt Kindbom
Karl-Erik Kindbom
Anders Kindbom
