I mål. Ansiktet kokar. Sockerbeläggning av energigels ligger längs tandraden.
Solsken. Motvind. Kuperat. Skogstig. Lidingöloppet MTBs premiärlopp. Grymt kul bana och snyggt anordnat. 6,2 mil runt Lidingö med hejande publik, ibland lite sovande tonåringar som glömde visa vägen. Grymt lopp allt som allt. Musik som pumpade ut vid vissa ställen fick mig att tänka på Midnattsloppet goes MTB.
Jag var ta mig tusan nervös igår och imorse. J var nervös. Jag vet inte hur många gånger jag behövde kissa innan starten och varenda gång fick jag ta av mig typ allt, eftersom jag körde med BIB (hängslor). Jag är orutinerad med att köra lopp och är lite försiktigt med att bränna krutet. Jag missade de sista markeringarna på hur långt det var kvar och jag hade kunnat lägga i en extra växel på de sista kilometrarna. Förutom i den där 90 graders lutande (ja typ) backen som kom två gånger under loppet, varav sista gången var några km innan mål, där kramad lungorna varje andetag så jag trodde jag skulle kräkas. Älskade farbrorn som stod längst upp och hejade på mig och sa att det var sista jobbiga backen – mitt svar ”fy fan vad skönt”. Samma sak med tjejerna som efter 55 km stod högst upp i en annan BRANT backe rakt in i loppet mest tekniska parti och hejade – TACK – mitt svar där var ”alltså den där jävla backen”.
Viktor hjälpte oss och langade. Utan honom hade jag gått torr några gånger. Tack vännen för din grymma support.
Jag körde in på en 7:e plats i Damer tävling, nyförälskad i min cykel.
Jag är sjukt impad av Malin och Sandra som hade kedjebrott och punktering och MiniAlthini som körde med sin skogsprinsessa. Fan vad grymma ni är tjejer! J är en supertalang. Stark och imponerande på cykeln. In på topp 50 av herrar Elit.