Korta race-rapporten i bilen på väg hem mot Stockholm med Cykelvasan 2014 i benen.
- Jag är så himla stolt över alla tjejer som körde för She Rides idag. Ni rockar – något så ofantligt att min själ skuttar av lycka.
- Himlen öppnade sig när vi rullade ner mot start. Plaskvåt. Inte så bra start, men härlig temperatur under 10 grader som sedan höll sig runt där under hela loppet. Jag trivs när det är lite friskt.
- Äntligen kramas med Elna i startfållan.
- Och en stor eloge och heja hurra till Vasaloppsorganisationen (pjuh, långt ord) för att ni satte alla damer i tävlingsklass i en egen grupp.
- Dessutom ett till HURRA för alla fantastiska funktionärer och publik längs banan som är så positiva att man blir lycklig.
- Amiras tjejer som är så himla sköna och ville ha en hälsning från målområdet (se bild).
- Dessutom Amira du får nog dagens bragdmedalj som vurpade och körde med en fraktur i axeln in i mål. Starka kvinna.
- Alla killar som peppade och hejade under loppet – TACK!
- Min cykel. Alltså jag älskar den. Vi hade en bra dag ihop idag.
- Jag är nöjd. Banan innehöll ännu mindre asfalt och var blöt. Jag hade lerkakor i håret under hjälmen, tjusigt värre. Jag ville köra lite snabbare – men det vill man alltid. Kände mig dock stark idag och den känslan är obeskrivlig. Så visst kanske kanske man hade kunnat krama ut lite till.
[insert]
[/insert]
