Sommaren är över, vloggandet är över, vättern 2016 är över!
Vilket äventyr detta har varit, tiden från att jag skickade in min ansökningsvideo till att jag korsade mållinjen i Motala har gått så otroligt fort. På min resa har jag träffat härliga eldsjälar, underbara människor och funnit många nya vänner.
Att just jag fick chansen till att göra detta och dela med mig av min resa känns lite overkligt nu när jag tänker tillbaka på det.

Vissa dagar när smärtorna i kroppen var för höga så tvivlade jag starkt på att kunna slutföra detta uppdrag jag tagit på mig, många gånger slog armen ifrån och vägrade fungera, men tack vare detta vloggande så måste jag nog säga att jag lärde mig driva på hårdare, och övervinna smärtan som inte bara var fysisk men även psykisk. Men nu snackar vi inte mer om det, usch vad tråkigt att lyssna på sånt!

Efter Vätternrundan så har jag även gjort vansbrosimmet, bara lidingöloppet kvar nu på min svenska klassiker och jag tror den kommer bli tuffast av dom alla, jag är en så otroligt dålig löpare och så även mina knän, men nog ska vi ta oss igenom det, det fixar vi!

Är även väldigt glad över att min ansökan, som faktiskt var för Vätternrundan 30 mil, blev avslagen och att jag istället blev erbjuden att vlogga om MTB-vättern för jag har nu funnit en ny kärlek, MTB! Att kunna cykla mjukt och stabilt över stock och sten i skog o mark med en hastighet som påminner om landsvägscykling är helt amazing! Man blir verkligen ett med cykeln och jag börjar nu inse vilka otroligt starka gener jag har för att bli en ultimat cykelnörd!

Jag kommer finnas kvar här på cykla.se och hoppas kunna underhålla och inspirera någon till något, all kärlek till er och tack alla som tror på mig!

PS. har mycket filmmaterial på hårddisken så håll ut, nu när höstmörkret kommer över oss så uppstår helt plötsligt mycket mer tid till att redigera film 🙂