Jonas Bohr är cyklisten som hittade sporten först vid 43 års ålder.
I dag är han 56, har världsrekordtider på såväl 100 som 200 kilometer och har cyklat Vätternrundan 315 med Team Serneke på sju timmar och 14 minuter.
Nu väntar en nya runda – men på ett helt nytt sätt.
– Det är frågan ”hur bra kan jag bli på det här?” som har drivit mig. Och jag presterar bättre nu än vad jag gjorde för flera år sedan, säger Jonas.
Han kallar sin cykelhistoria för udda. När han började cykelpendla till jobbet för 13 år sedan fanns nämligen inga tankar på vare sig världsrekord eller snabba lopp runt Vättern.
Då var cyklingen bara ett smidigt sätt att ta sig till och från jobbet.
– Jag hade inte rört en cykel på 20 år, men märkte ganska omgående hur smidigt det var och hur fort det gick.
– Dessutom mådde jag bra av det och blev samtidigt snabbt bättre. Det blir en positiv spiral när man mår bra av sin träning, därifrån gav det ena det andra.
Sedan dess har Jonas gått från motionsglad cykelpendlare till cykelfenomen.
I dag har han fyra rekord registrerade hos WUCA, World Ultra Cycling Association, ett på landsväg och tre på bana. I juli 2021 satte han nya hastighetsrekord på 100 och 200 kilometer samt 100 miles i åldersklassen H50+ i ett och samma lopp.
Rekord som följdes upp med ännu ett över enbart 100 kilometer i höstas, vilket är gällande för samtliga åldersklasser. (Se dokumentären om Jonas cykelresa här)
– Jag cyklar inte för att bevisa något, men det är kul att flytta gränser. Mycket sitter i huvudet. Om jag inte tror att jag kan, så funkar det inte. Det visar också att det går att motionera och prestera – samtidigt. Det är aldrig för sent.
Mobil- och datorfria andningshål
Jonas menar att nyckeln till hans framgångar ligger i kontinuitet i träningen. Han ser timmarna på sadeln som mobil- och datorfria andningshål. Träningspass som till lika stor del handlar om meditativ egentid som att jaga tider eller rekord.
– För mig är cykling glädje och så länge kroppen inte tappar finns motivationen kvar. Kanske har jag sett mig själv lite som en försökskanin – hur långt kan jag flytta gränserna? Och så länge som jag kan det tänker jag fortsätta, säger Jonas.
– Dogmen är att kroppen tappar alltmer efter 40, men jag presterar bättre nu vid 55 års ålder än när jag var 48.
Att Jonas är snabb på cykeln visar sig även under de åtta Vätternrundor som han hittills har kört. Tider mellan 6,37 och 7,53 talar sitt tydliga språk, där den snabbaste rundan gjordes tillsammans med Team Serneke 2019.
Han cyklade med teamet även förra året med målet att klara av den nya bansträckningen på under sju timmar, men vädret satte stopp.
– Loppet var i särklass det tuffaste som jag har cyklat. Vädret ställde till det rejält med väldigt hård sidvind och jag var nära att få ge mig av trötthet redan i Jönköping. Vi klarade inte målsättningen, men jag var med i den till mindre än hälften reducerade gruppen som rullade i mål på 7,14 och den prestationen är jag, efter omständigheterna, supernöjd med.
Hellre långa distanser än korta
Även i år ska Jonas cykla runt Vättern, men den här gången ska han prova något nytt. Allt enligt devisen ”hur bra kan jag göra det här?”.
– Jag tränar oftast ensam utan någon draghjälp. Därför har jag drivits av idén att se vad jag kan göra som solocyklist under loppet. Jag rullar ut från Motala efter de första snabbgrupperna och sedan ska jag göra loppet på egen hand, säger Jonas.
– Tiden är svår att sia om eftersom jag är ensam, men jag sticker ut hakan och hoppas på under 8,30 och en snitthastighet på 38 kilometer i timmen. Och bra väder, den här gången!
Nästa stora lopp är VM Masters i Glasgow i augusti, tankar inför det?
– Jag blev fyra förra i tempoloppet året. Nu ska jag göra mitt bästa för att nå pallen, men min genetik och träningsprofil gör att jag är bättre och starkare på längre sträckor. Jag bävar nästan mer för korta distanser än långa.
– Men visst vore det roligt att ta klivet upp på pallen och medalj, det kan jag inte sticka under stol med.
Finns det något kvar i cykelväg som lockar på din ”bucket list”?
– Nej, ingen speciell wow-grej, jag är nöjd med det som jag har presterat. För mig är det viktigaste energin och glädjen som jag får tillbaka av cyklingen. Jag styrs inte av några speciella träningsprogram utan går mer på hjärta och känsla.
– Allt handlar om att man även i min ålder kan känna att man är på väg till något. Och så länge som jag fortfarande tror att jag kan bi lite bättre, då finns glöden kvar.
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Privat
