Det blev som han hoppades på. Jonas Bohr är ny världsrekordhållare i solokörning på 200 kilometer. Under lördagen cyklade 54-åringen in på 4 timmar och 37 minuter – sju minuter bättre än det tidigare rekordet.
– Det är inte så tokigt av en gammal old boy ändå, säger han till Cykla.se.
Hur var upplevelsen?
– På många sätt underbar, med en stark start och kroppen kändes pigg. Det gick betydligt fortare (46-fart) än planerat de första två milen. Men jag började medvetet backa av lite, samtidigt som vinden tilltog och halva varvet blev verkligen tungcyklat med väldigt hård vind. Speciellt i den södra kurvan där bankningen i kurvan samlade vinden i en korridor av massiv motvind. Desto roligare i andra kurvan där det gick i 50–55 km/h. Men hård vind sliter mycket på kroppen och tar ner farten. Det regnade stundtals mycket också och jag hade svårt att se genom visiret. Men regnet kändes konstigt nog mer skönt än tvärtom. Allra skönast var dock publikstödet av hejande familj och cykelvänner vid varje varvning.
Vad var tuffast?
– Efter en toppenstart de första två varven så lade min Garmin-dator bara av. Fart, puls/watt-siffror blev blanka och snittfarten rasade snabbt. Jag tänkte att ”jaha, det var ju kul det här köra 18 mil nu helt utan input”. En mardröm, men som tur var startade den om sig igen. Några kilometer försvann, men det var ingen större fara.
– Annars dränerade vinden mina krafter mycket mer än regnet. Allra tuffast var nog vänster arm och axel. Jag låg fyra och en halv timme i konstant tempoposition och gjorde misstaget att bara dricka med höger hand, vilket gjorde att vänsterarmen nästan inte bar längre till slut. Med ett och ett halvt varv kvar var jag väldigt nära att krascha, då jag skulle dricka den sista gången och armen bara vek sig. Det gjorde att jag tappade ut cykeln 45 grader till vänster i kurvan upp i lutningen. Close call…
Hur kändes det när du gick i mål och insåg att det blev världsrekord?
– En helt underbar känsla av lycka att få ta hela det här ganska omfattande projektet i mål på ett sånt episkt sätt. Ödmjukt tacksam för all support av familj, vänner, partner och nästan halva Cykelsverige känns det som med tusentals som tittade på live-sändningen på Facebook och hejade.
Det blev även rekord på 100 km och 100 miles. Hur är det att vara historisk?
– Jättekul förstås med officiella rekord. 10-milspasseringen på 2 timmar och 14 minuter (44,7 km/h) kändes extra mäktig. Även om det med facit i hand nog hade blivit några minuter bättre sluttid om jag hade hållit igen något mer första halvan. Men 4,37 och 43,3 km/h på 20 mil är inte så tokigt av en gammal oldboy ändå kanske. Det är också sju minuter bättre än det officiella rekordet i 18–49 år WUCA outdoor track 200 km.
Hur firade du?
– Med familj och några i teamet på bar i Borås i går. Det blev ett par synnerligen välsmakande öl och glas bubbel. Kändes ganska välförtjänt.
Vad blir nästa utmaning?
– Haha. Jag har ingen aning. Jag kanske slutar nu och hittar en annan sport att testa hur bra man kan bli? Padel är ju kul.. Nej, vi får smälta det här först och återhämta mig lite. Men jag har haft lite tankar kring att försöka cykla Vätternrundan helt solo och se vad tiden kan bli. Men just nu vill jag inte se en cykel på någon dag i alla fall.
