Han är ett av våra mest framgångsrika proffs genom tiderna. Till sommaren ska Tommy Prim cykla Halvvättern tillsammans med Team Mustasch.
– Det ser jag väldigt mycket fram emot. Det är en lagom lång sträcka för mig, säger 66-åringen.
När Cykla når ex-proffset har han precis kommit hem från en sexmilsrunda. Utomhus så klart, trots att temperaturen är runt nollan den här dagen i mitten av februari. Den stora trenden med inomhuscykling på trainer har Tommy Prim inte nappat på än.
– Jag förstår att andra hellre cyklar inne på vintern och håller i gång med det här Zwift som är så populärt. Men det har jag aldrig testat, inte spinning heller. Så länge jag kan kommer jag att cykla utomhus året runt. Det är en frihet för mig. Särskilt nu när jag är pensionär, säger han.
Cyklade 1 800 mil förra året
Det har han varit sedan i fjol och har gjort att han har mer tid än på länge att utnyttja till det han gillar bäst – att sitta på sadeln. Förra året cyklade han 1 800 mil, längst någonsin under ett år sedan han slutade som proffs i mitten av 1980-talet.
– Jag tar varje dag som den kommer och passar på när det är bra väder. Det passade extra bra under pandemin också, när man ändå inte fick träffa så mycket folk.
Formen är bra med andra ord?
– Det är svårt att mäta. Jag ligger på och kör som en galning ibland, men när jag är ute och cyklar med lite yngre märker jag att det inte går lika fort, säger Tommy och skrattar.
Till sommaren får han mäta sina krafter på Halvvättern. Alldeles nyligen blev det klart att han kommer att trampa tillsammans med Team Mustasch-gänget, som cyklar till förmån för kampen mot prostatacancer. En kamp som Tommy Prim själv har erfarenhet av.
– Jag fick cancer och opererade bort prostatan för några år sedan. Nu mår jag jättebra, förutom att jag läcker där nere. Den uppföljande operationen för att få stopp på det problemet har inte kunnat göras på grund av covid, men att cykla går bra. Då är det inget läckage över huvud taget, säger Tommy.
Har cyklat Halvvättern en gång tidigare
Cykelveckan har han lite, om än ringa, erfarenhet av tidigare. Halvvättern cyklade han 2014, och Vätternrundan tre gånger – en tillsammans med Bernt Johansson, 1987, och två på tandem. Dessutom var han en av deltagarna i Retrovättern, som under ett par år inledde festligheterna i Motala genom ett uppvisningslopp med gamla cyklar. Nu ser han fram emot att återvända till den östgötska staden igen i sommar.
– Att lopp som Vätternrundan kommer i gång igen efter pandemin gör väldigt mycket för cyklingen. Intresset kommer att komma tillbaka och det är bara positivt. Och att sedan få göra det för en bra sak gör det extra kul att ställa upp.
– Halvvättern blir ett lagom lopp också. Att köra så långt som 30 mil eller mer har aldrig lockat mig riktigt. Inte ens när jag var proffs.
Hur ser du tillbaka på karriären?
– Att jag nådde så långt som jag ville. Jag satte upp nya mål inför varje säsong och de höjdes efterhand jag blev bättre.
Vad minns du bäst?
– Jag hade ju två andraplatser i Giro d’Italia, även om det var synd att det inte blev någon förstaplats. Det är trots allt den som räknas. Första året, 1981, var jag 38 sekunder ifrån totalsegern. Samtidigt hade jag en del andra etapplopp som jag har vunnit, det var min grej.
Text: Pierre Henriksson
