Mer uppmärksamhet och utrymme till cykeln. Det är kravet från Svensk Cykling. I ett politiskt manifest presenterar organisationen en rad förslag som ska ge ett mer cykelvänligt samhälle.
Under förra mandatperioden fick Svensk Cykling igenom två frågor i riksdagens trafikutskott – en cykelstrategi och tillåtelse för cyklister att cykla på både väg- och cykelbana. Cykelstrategin presenterades under våren 2017 och den 1 augusti i år ändrades lagen så att cyklister även får cykla på vägbanan.
Nu hoppas organisationen att politikerna ska ta till sig ett nytt manifest som presenterades i slutet av oktober och ska fungera som en lathund för politiker i den nya regeringen.
– Manifestet efter valet 2014 togs fram för att få politiker att se nyttan av ökad cykling. Den fungerade som en checklista och en del av punkterna har nu bockats av. Nu ville vi göra en uppdatering och vässa både pennan och budskapet ytterligare, säger Lars Strömgren, ordförande i Svensk Cykling.
Redan nu finns ett politiskt intresse för cykelfrågan. Men Lars Strömgren menar att det är stor skillnad på politiker som säger att frågan är viktig och de som driver den.
– Vi vill flytta fram positionerna och få politiker att göra ett så bra jobb som möjligt för cyklister, säger han.
Reaktionerna har hittills varit positiva. Redan nu har Svensk Cykling blivit inbjudna till ett seminarium med Riksdagens Cykelnätverk för att presentera manifestet den 5 december. Men förhoppningen är att cykeln ska få ännu mer uppmärksamhet.
I manifestet listar Svensk Cykling fyra avgörande faktorer som kan öka cykelns roll som transportmedel – resurser, yta, framkomlighet och trafiksäkerhet.
– Det handlar om att skapa förutsättningar för folk att cykla. Mer resurser kan innebära sammanhängande nät för cykelvägar, kunskapsspridning och forskning.
– I vissa fall börjar pengar tillsättas men då är ytan i staden ett problem. Det är så tydligt vem som får och vem som inte får utrymme i trafiken. Ta Vätternrundan som ett exempel. Där skulle man kunna stänga av biltrafiken för att göra loppet säkert om cykeln fick mer utrymme.
På 1960-talet togs en manual fram för hur trafiksystem ska utformas, SCAFT. Grundtanken var att separera biltrafiken genom att sammanföra gående och cyklister till ett gemensamt vägnät av gång- och cykelbanor och tunnlar. Fortfarande finns många rester kvar av, något som innebär stora utmaningar för ökad och säker cykling, menar Lars Strömgren.
– Det har skapat ett tvångsäktenskap mellan gångtrafikanter och cyklister. Det är också i många fall otydligt vilka regler som gäller. På 1960-talet sågs cykeln inte som ett fullvärdigt transportmedel, vilket vi nu ser förändras.
– En avgörande faktor för att cykling ska bli mer attraktivt är att mer resurser läggs på trafiksäkerhet. I dag är det många faktorer som påverkar cyklisters säkerhet som ligger utanför dess kontroll. Utformningen av infrastrukturen, driften och underhållet samt hastighetsgränser för motorfordon och dess efterlevnad. För den absoluta majoriteten av cyklister som förolyckas i trafiken är orsaken att de bli påkörda av bilar som inte håller avstånd eller svänger utan uppsikt. Ett stort ansvar vilar på Trafikverket och Sveriges Kommuner och Landsting för att cykling ska bli tryggare och säkrare.
Text: Johan Fransson
Foto: Hanna Mi Jakobson
Svensk Cykling
Svensk Cykling bedriver lobbying och PR-arbete. Målet är att öka cyklandet i landet och att förbättra förutsättningar för cykling i ett breddat avseende. Organisationen består av Cykelbranschen, Cykelfrämjandet, Svenska Cykelförbundet, Naturskyddsföreningen, Vätternrundan och LOK-gruppen.
