Line Synnöve Bengtsson beskriver sig själv som allt annat än en ”Klassiker-typ”. Men de senaste åren har hon tagit sig an loppen och flyttat sina egna gränser. Och efter Engelbrektsloppet 2021 fick hon äntligen sin medalj. I sommar ska hon cykla Vätternrundan på nytt – med andra förutsättningar.
– Det är lite pirrigt, säger hon.
År 2019 var Line Synnöve Bengtsson en av deltagarna i den första säsongen av #MinKlassiker. Tv-profilen Stephan Wilsons initiativ där fyra personer skulle få hjälp med en livsstilsförändring genom att göra Klassikern. En resa som hon minns med glädje.
– Den är fortfarande en stor del av mig och min vardag. Jag stod väldigt långt ifrån att vara en person som gör något sådant här. Att jag då plötsligt gör flera lopp och fixar En Svensk Klassiker känns väldigt häftigt. Jag fick vara med om saker och på platser som jag aldrig hade fått annars. Det vara bara att tacka, ta emot och njuta. Att dessutom få det dokumenterat var jättekul. Annars hade jag nog inte trott att det hade hänt, säger hon och skrattar.
Line ska cykla tillsammans med familjen i år
I år blir det ”bara” Vätternrundan. Men även den här gången är det Stephan Wilson som är en av anledningarna. Line Synnöve ska nämligen vara med i hans rekordgrupp ”Cykelprojektet” – som samlar in pengar till Diakonias satsning på att flickor i Bangladesh får lära sig cykla.
– Det är en win-win-situation. Vätternrundan är långt, men om man sätter det i andra perspektiv så ska jag kunna orka cykla lite för att göra världen bättre. Även om det låter lite klyschigt är det så det är. Mitt bekymmer med att träning inte är det roligaste jag vet känns inte så stort om man jämför.
En extra krydda den här gången är att såväl maken Jonny som ett par av barnen är med och cyklar.
– De var väldigt involverade när jag gjorde loppen förra gången. Därför blir det extra häftigt att göra det tillsammans nu. Det blir jättekul.
Hur minns du upplevelsen av Vätternrundan från senast?
– Det var så mycket roligare än vad jag kunde tänka mig. Jag är ju inte den mest fysiska och hade jätteont i magen inför loppet. Hade jag bara kunnat göra det med äran i behåll hade jag åkt därifrån, säger hon, skrattar, och fortsätter:
– Men jag kunde inte fega ur, utan fick stå mitt kast. Och det var så himla roligt. Särskilt stämningen runt banan. Det var folk överallt och de hejade för fullt under hela dygnet. Alltifrån de som skulle hem från krogen på natten till pensionärerna som var ute med hunden tidigt på morgonen.
Minns förra rundan: ”Lätt att skönmåla”
Även den fysiska ansträngningen var en positiv överraskning för henne.
– Nu är det visserligen några år sedan och det är lätt att skönmåla. Jag var förberedd på att bli helt förstörd och hade ställt in ett midsommarfirande veckan efter för att jag trodde att jag skulle vara så trött. Men efter målgången kunde jag gå och det kändes skapligt bra i hela kroppen.
Text: Pierre Henriksson
Foto: Privat
