För Magnus Lagher är det cykeln som gäller. Ända sedan barnsben har tvåhjulingen varit det självklara alternativet att ta sig fram på.
Det har blivit många mil både på landsväg och MTB, men de senaste tolv åren är det framför allt gravel som gäller.
– Med en gravelbike är det mindre fokus på prestation och mer på själva upplevelsen, säger Magnus.
Det är grusvägarnas närhet till naturen som lockar. Att få uppleva naturskiftningar under hela året på vägar som i stort sett alltid är bilfria.
– För mig är det cykling årets alla årstider som gäller. Bortsett från förra året, när det blev lite förre av den varan, har jag haft som vana att sticka ut på kortare turer varannan vecka. Då kunde jag sticka ut på kvällen med packade cykelväskor, hitta ett vindskydd och göra upp en eld. Som en slags avkoppling från vardagen, säger Magnus.
Men även om det inte blev så många kortare avkopplingsturer för Magnus del förra året innebar det inte cyklingen stod på paus. Sammanlagt blev det ändå runt 1 200 mil på sadeln under 2021, så att cykeln är ett viktigt transportmedel går inte att sticka under stol med.
– Jag har suttit på en landsvägscykel så många gånger och tänkt att ”det här ser ut att vara en intressant grusväg” och så har jag kört förbi. Nu kör jag i stället in på grusvägen och upplever nya saker och resmål.
Ett bra sätt att koppla bort stressen
Gravelintresset lade grunden till det som i dag är Velonavian Gravel Series, fem cykelturer fördelat under hela året. Hit kan intresserade vända sig för att få cykla med ett gäng gravel- och naturintresserade likasinnade på varierade vägar och med olika distanser.
– Jag tror att detta på något sätt är bra för att koppla bort stressen och intresset för turerna har varit bra. I år är det andra gången som jag har planerat in fem lopp och det känns som att jag har hittat ett koncept som passar många, säger Magnus.
För Magnus fanns cykeln som en naturlig del i barndomshemmet. Hans pappa cyklade Vätternrundan och andra motionslopp flera gånger. Även Magnus har själv stor lopperfarenhet och har såväl klarat av både Halvvättern och de drygt 30 milen runt Vättern vid flera tillfällen.
– Jag var åtta när jag såg Bernt Johansson cykla hem OS-guldet i Montreal 1976. Det kan man säga blev startskottet för mitt stora intresse.
”Cykling är en pågående resa”
Men cyklingen kunde ha fått ett abrupt slut för knappt 12 år sedan. Magnus var på väg till jobbet på sin cykel när han blev påkörd. Nacken bröts på två ställen och han ådrog sig en hjärnskada som påverkar kognitiva funktioner i kroppen.
– Jag är ännu inte återställd till den person som jag var innan olyckan, men jag är väldigt tacksam att jag lever och fortfarande kan cykla. Cykeln blev ett slags hjälpmedel för att återuppta min längtan till, och strävan efter, att få komma ut i naturen.
– För mig är cykling en pågående resa och jag har resten av livet på mig att uppleva nya mål.
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Privat
