Vätternrundan 100 km är loppet där du kan cykla med din elcykel. Något som öppnar möjligheten för fler cyklister som vill uppleva cykelfesten i Motala.
En av deltagarna på startlinjen är Marianne Andersson.
– Med elcykeln känner jag mig säkrare. Blir jag trött får jag hjälp av elen.
Elcykeln var en uppskattad present av maken och barnen när Marianne gick i pension. Sedan dess har den rullat mil efter mil och nu ska den ta henne runt banan under Vätternrundan 100 km.
– Det blir premiär för mig på den här banan. Jag cyklade den allra första Tjejvättern 1991, men då var det en annan sträckning.
Marianne älskar att cykla. Förutom vardagsmotionen har det även blivit turer på hemmaplan och runt sjön Boren. Och med tanke på att Vätternrundan 100 km är öppen även för elcyklar finns nu möjligheten att ta sig an ett längre lopp ännu en gång.
– Jag mår bra av att cykla. Att röra på sig och motionera är viktigt och att cykla sliter inte på kroppen.
– Och jag är så glad över min elcykel. Det är smidigt och enkelt samtidigt som jag vet att det finns extrahjälp att ta till om det skulle behövas.
Trygg med elhjälpen som extra kraft
Banan i Vätternrundan 100 km är densamma som Tjejvättern, så Marianne kan räkna med vacker natur längs Vättern och på Östgötaslätten. Och kanske något stumma ben när hon kommer till Ombergs backar.
Och det är här som fördelen med en elcykel är påtaglig.
– Jag har cyklat runt Omberg tidigare och det var verkligen smidigt med elen. Det gör att jag vågar ge mig i väg på ett sådant här lopp. Jag känner mig trygg med vetskapen att jag kan koppla in lite extra kraft när jag börjar bli trött.
– Sedan får man givetvis tänka på att spara på elen och använda den vid rätt tillfälle.
Kul att cykla loppet ”på riktigt” igen
Sedan den första Tjejvättern, på en treväxlad hoj, tog det fram till förra året innan Marianne cyklade ett annat långlopp.
Då väntade ”Min Vätternrundan 100 km” på hemmaplan runt Älvan där hon och maken bor.
– Jag gillade verkligen den idén, att man fick lägga upp loppet på egen hand. Men samtidigt ska det bli kul att cykla loppet ”på riktigt” i år. Det är ett trevligt arrangemang och riktigt festligt med alla som kommer till Motala.
När Cykla pratar med Marianne i början av juli känner hos sig lite stressad över att träningen inte har kommit i gång på allvar. Fortfarande saknas det träningsmil i benen, men när startskottet går den 5 september ska hon vara redo.
– Jag kan verkligen inte skryta med träningsdosen hittills, men det kommer. Jag planerar att lägga upp träningspass på tre mil åt gången, så det ska nog ordna sig när det är dags för loppet.
– Och skulle jag bli trött, ja, då kopplar jag bara in elen.
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Privat
