Louise Winckler är rullstolsburen sedan 2011. Men hennes handikapp har inte stoppat henne från att ha ett fortsatt aktivt liv.
På köpet mår hon så mycket bättre.
– Jag har alltid varit aktiv, men betydligt mer efter att jag blev rullstolsburen. Träning är bra för mig eftersom det håller nere värken i kroppen, säger Louise.
För Louise öppnade paraidrotten helt nya dörrar och i dag är hon mer aktiv än vad hon var innan hon blev rullstolsburen.
– Jag gillar att röra på mig, gärna utomhus, och genom idrotten kommer jag ut och träffar samtidigt andra. Att träna ger både en social och fysisk kick, säger Louise.
– Dessutom, vilket är väldigt bra, är att jag ser vad andra klarar av att göra. Det är betydligt lättare att ta in information när den kommer från andra handikappade. De vet vad det handlar om.
Personer med någon form av funktionsvariation drabbades extra hårt under pandemin när det handlar om ett vardagsliv med möjlighet till rörelse. Något som märks tydligt på antalet aktiva inom paraidrotten.
För Louise blev det i stället tvärtom. Hon saknade att träna och gjorde i stället egna övningar för att hålla i gång kroppen.
– Jag tror att det blev tuffare för de som inte hade idrottat innan pandemin, men jag saknade att träna och hittade nya träningsformer, säger Louise.
– Bland annat blev det en mil i rullstolen varje morgon varvat med exempelvis gummibandsövningar och annat på hemmaplan. Det gällde bara att vara kreativ.
Pandemin blev även startskottet för Louise att ta sig an en halvmara i rullstolen och förra året fanns hon på startlinjen under Göteborgsvarvet.
– Det var tungt, men jag är en tävlingsmänniska och loppet det gick jättebra för min del. Mycket tack vare att det är sådan stor folkfest med massor av folk utmed banan som hejade på oss.
”Känslan av att uppleva fartvinden var underbar”
Och på tal om folkfest är det snart dags för ännu en. Den 11 juni väntar Halvvättern för Louise, som tillsammans med ett gäng kompisar ska köra de 15 milen på varsin handcykel. En grupp som leds av, hittills obesegrade, SM-vinnaren Peter Malmberg från CK Bure.
– Jag provade paracykling första gången efter midsommar förra året, så jag är ganska ny, men jag blev verkligen förtjust i sporten.
– Tanken från början var inte att börja cykla så mycket, mest något kul att testa på, men känslan av att uppleva fartvinden var underbar. Jag fastnade direkt och jag tror att just vinden hade en mycket stor del i det.
I höstas köpte Louise en egen cykel och hon har under vintern tränat digitala distanspass tillsammans med gruppen.
– Det kommer säkerligen att bli tufft och pannben kommer att behövas, men det ska bli väldigt roligt.
– Samtidigt hoppas vi kunna inspirera och bidra till att fler handikappade tar chansen att prova. Motion och rörelse är bra för kroppen och så är det väldigt kul att träffa andra.
Gruppen har inte träffats så ofta för att träna tillsammans, men i mitten av maj körde de dock en niomilsrsunda. En sträcka som var det längsta som Louise hade handcyklat dittills.
– Det kändes faktiskt bättre än jag trodde, så med en stöttande grupp och Peter som mentor i teamet ska vi klara av Halvvättern också, säger Louise.
– Vi kommer att genomföra loppet i ett lugnt och bra tempo, eventuella tidsmål kan vi spara tills jag är en mer rutinerad cyklist. Och på köpet blir vi ambassadörer för paraidrotten, vilket känns både roligt och viktigt.
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Privat
Vill du göra som Louise och cykla Halvvättern? Läs mer och anmäl dig på vatternrundan.se.
