I år cyklas Tjejvättern för 30:e gången. Cajsa Carlsson har inte missat en enda. Nu jubilerar såväl hon själv som loppet.
– Frågan är om jag lägger av nu efter 30 gånger … Nej, det tror jag inte, det är för kul att cykla Tjejvättern, säger hon.
År 1991 cyklades Tjejvättern för första gången. Cajsa Carlsson från Frövi, norr om Örebro, kommer ihåg när hon såg en annons om loppet i lokaltidningen.
– Jag kommer från en cykelfamilj och min pappa cyklade väldigt mycket som ung. Jag tänkte att loppet verkade lagom långt, att det kunde passa mig, så jag anmälde mig. Sedan har det bara fortsatt och jag har haft med mig flera kompisar och familjemedlemmar genom åren. I år fyller mitt barnbarn Nea 17 år och hon har bestämt sig för att cykla med mormor, vilket ska bli jättekul. Det blir jag, min dotter Elin och Nea, säger hon.
Har blivit en tävlingsmänniska
Tjejvättern har blivit som ett gift för Cajsa. Främst för att hon tycker om att röra på sig och ha ett mål att se fram emot. Tanken var att hon skulle cykla med Nea redan förra året. Planen grusades, men de valde att genomföra loppen på hemmaplan i stället.
– Jag, som egentligen aldrig har tyckt om att tävla, har blivit en tävlingsmänniska i alla fall. Först siktade jag på 20 år, som blev 25, och nu är vi uppe i 30 år. Man vill helt enkelt bara fortsätta.
Och det är inte någon fråga om att tröttna på loppet. Visserligen har bansträckningen ändrats genom åren, men vyerna och naturupplevelserna är i princip desamma.
– Det är ett härligt lopp. Så vackra vyer med mycket grönska och lukter. Sedan cyklas det ju
bara en gång om året, säger Cajsa och skrattar.
– Jag gillar den mysiga stämningen. Det är mycket folk både på vägarna och runt om som hejar.
Har skapat en chokladbollstradition
På tal om att heja… när hon cyklade Vätternrundan för sista gången, 2004, var hennes yngsta dotter på plats för att stötta sin mamma. Hon och mormor hade bakat chokladbollar, vilket har lett till en fin familjetradition.
– Vi har fortsatt med chokladbollarna. Vi har stått ungefär en mil från Hammarsundsbron som är en ganska tråkig sträcka och delat ut chokladbollar. Förra sommaren hade vi laddat upp med 2 000 stycken.
– Jag minns en tysk som tyckte att de var så goda att han gick tillbaka till vår lilla extradepå och bad om receptet.
Vad har du för tips till tjejer som cyklar loppet för första gången?
– Det krävs lite träning. För mig ska det vara en njutning, och då behöver man träna lite. Tio mil klarar många, men du vet aldrig om det blåser eller blir tuffa förhållanden. Det är också viktigt att vänja sig att sitta på sadeln, annars finns risken att det gör ont i ändan, säger Cajsa.
– Och är det varmt behöver du dricka. Så se till att ha flaskan fylld.
Text: Johan Fransson
Foto: Privat, Sportograf
