För ett par år sedan drabbades Kristina Linderoth av cancer. Men nu har hon tillfrisknat och är äntligen klar med Klassikern som hon har drömt om. Här är hon vid målgången tillsammans med maken Jan och den nya cykelkompisen Annica som de cyklade med i stort sett hela vägen. För ett par år sedan drabbades Kristina Linderoth (till vänster) av cancer. Men nu har hon tillfrisknat och är äntligen klar med Klassikern som hon har drömt om. Här är hon vid målgången tillsammans med maken Jan och den nya cykelkompisen Annica som de cyklade med i stort sett hela vägen.
Det blev en lång och tuff resa runt Vätternrundan. Men med mycket stöd lyckades Kristina komma i mål, med 20 minuters marginal till det att målet skulle stänga. Det blev en lång och tuff resa runt Vätternrundan. Men med mycket stöd lyckades Kristina komma i mål, med 20 minuters marginal till det att målet skulle stänga.
Artikel

Efter cancern – nu är Kristina klar med Klassikern

2021-09-20

Jan och Kristina Linderoth var några av de sista att ta sig över mållinjen under årets Vätternrundan 315 km. Det innebar också att Kristina äntligen blev klar med den Klassiker som för några år sedan fick avbrytas när hon diagnosticerades med bröstcancer.
    – Det är en obeskrivlig känsla och visar på att Gunde hade rätt – ingenting är omöjligt, säger hon.

Två veckor innan Öppet spår 2019 fick Kristina Linderoth beskedet ingen vill ha. Hon hade fått bröstcancer och skulle snabbt få behandling. Det medförde också att hon tvingades pausa sin satsning på Klassikern som då hade kommit halvvägs.
    – Jag är ingen jätteatlet, men det är kul att ha något mål och en motivation till att träna. Efter behandlingen, som gick bra, ville jag testa igen. Med Jannes stöd och support tog jag mig an utmaningen igen.

En cykeltur utöver det vanliga

Efter att ha simmat Vansbro, med Jan roende bredvid, och sprungit Lidingöloppet på hemmaplan i fjol samt skidat Vasaåket i vintras var det för två veckor sedan dags att avsluta med Vätternrundan – på plats i Motala.
    En cykeltur som skulle bli något utöver det vanliga, på många sätt.    

Starten gick klockan sex på morgonen och inledningsvis gick allt precis som planerat. Paret fick dessutom sällskap av ytterligare en cykelkompis.
    – Ganska tidigt såg jag en kvinna framför oss som cyklade ensam, så jag frågade henne om hon ville hänga på, säger Jan.
    – … och hon kom att betyda massor för mig längs vägen, fortsätter Kristina.

Sista följebilen hjälpte vid flera tillfällen

När trion närmade sig Fagerhult började Kristina få ont i ryggen och benet. Samtidigt som Vätternrundans sista följebil dök upp och berättade att de var bland de sista som var kvar på banan. En bil som skulle bli en ständig kamrat under slutdelen av loppet.
    – Den dök upp med jämna mellanrum och meddelade att vi återigen var sist, men kom också med idel glada tillrop och vi kände stödet från dem, säger Jan.

I såväl Karlsborg som Askersund tvingades Kristina uppsöka första hjälpen-personal och massörer, samtidigt som det började mörkna ute. Då dök följebilen upp ännu en gång, den här gången som räddare i nöden.
    – Efter Askersund när vi skulle in i skogarna på den nya bansträckningen körde bilen bakom oss och lyste upp vägen med sin hellysen. Visst, vi hade lysen själva, men man såg inte så mycket ändå. Man blir nästan rörd av hur mycket de hjälpte till, säger Kristina.
    – När vi kom till depån i Godegård kände vi att vi inte hann stanna där för att hinna till målet innan det stängde vid midnatt. Men så fick vi både bananer och dricka av killarna i bilen, och sedan var det fullt fokus mot mål, fortsätter hon.

Klassikerdiplomet på bordet

Med ny energi lyckades de ta sig förbi några cyklister och in i mål – med 20 minuters marginal till midnatt.
    – Det var en obeskrivlig känsla. Helt fantastiskt att ha klarat en sådan utmaning. Det var inget jag trodde att jag skulle klara av för några år sedan. Men nu är Klassikerdiplomet här på bordet framför mig. Det visar att Gunde hade rätt: ingenting är omöjligt, säger Kristina.

Vid målgången blev de väl omhändertagna och en ny massage väntade i Folkets Hus.
    – Vi kände oss nästan lite kungliga. Det här var en upplevelse utöver det vanliga. Alla var så fantastiskt peppande, från funktionärerna i depåerna och killarna i följebilen till de som tog emot oss i målet, säger Kristina och får medhåll av Jan.
    – Vi har känt oss exklusivt omhändertagna och vill tacka för all hjälp och stöttning, medicinsk support och glada hejarop längs vägen, säger han.

Inte nog med en slutförd Klassiker. Rundan förde också med sig en ny vän för livet.
    – Annica, som vi träffade strax efter starten, kom i mål hon också. Nu har vi hörts av kontinuerligt sedan dess. Det är en vänskap som kommer att bestå…

Text: Pierre Henriksson
Foto: Privat, Sportograf


Vill du lyckas med samma bedrift som Kristina? Nu kan du intresseanmäla dig till nästa års Vätternrundan 315. Läs mer på vatternrundan.se och anmäl dig på Mina Sidor. Där kan du också se till att skaffa dig en plats till 2022 års upplaga av MTB-Vättern, Tjejvättern, Halvvättern och Vätternrundan 100 km.

Kristina Linderoth

Ålder: 57.
Bor: Falun.
Familj: Man och två vuxna barn, två barnbarn.
Yrke: Administratör.
Intressen: ”Min familj och att motionera.”