En italienska, en ryska, en brittiska, två sydafrikanskor och en tyska. Och Yvonne Gossner själv förstås. Det är uppställningen på team International Ladies som ska ta sig an Tjejvättern i sommar.
– Vi åker upp utan några tidsmålsättningar eller stress. Vi ska bara njuta, hela vägen runt, säger hon.
Efter målgången i Lidingöloppet i höstas blev Yvonne Gossner klar med sin Klassiker. I sommar åker hon till Motala för att ta sig an Tjejvättern med sina väninnor, som alla har internationell bakgrund.
– Vi är sju tjejer som åker upp för att bara njuta av stämningen och loppet. Alla har bott här i Sverige ett bra tag, och den ena tjejen har cyklat Vätternrundan innan medan två av dem cyklade Tjejvättern i fjol. Det ska bli väldigt roligt att åka till Motala tillsammans med dem, säger hon.
Egentligen fanns det inte en tanke på att delta i något av Cykelveckans lopp igen. Men när samtalsämnet kom upp fick hon svårt att motstå.
– Det ska bli jättekul att uppleva Vätternrundan igen, fast i en annan bansträckning. När jag cyklade i höstas var det mörkt hela vägen till Hjo, så jag längtar efter att få se vyerna och landskapet i dagsljus när jag inte är trött.
Yvonne, eller Svea som hon kallar sig i sociala kanaler, är en sann inspiratör i sociala medier. Till vardags driver hon företaget och Instagramkontot Learn Swedish Culture där hon visar Sverige och vår kultur från sina bästa sidor. Gärna genom fysiska aktiviteter.
I fjol genomförde hon En Svensk Klassiker, något som hon inför Vätternrundan kallade för bland det mest svenska vi har.
– Att gifta sig och få barn är det bästa som har hänt mig. Trea på listan är att jag klarade Klassikern. Jag har träffat otroligt hjälpsamma och trevliga människor och fått se platser i Sverige som jag aldrig tidigare har sett, säger Yvonne.
Utifrån fjolårets erfarenheter, vad har du för tips till årets Vätternrundan-debutanter?
– Nu hålls loppet i juni igen, men att ha rätt klädsel och utrustning är viktigt att tänka på även då. Jag skaffade bra utrustning från start. Det gjorde också sitt för mina förberedelser. Det blev stopp för att dricka och äta i samtliga depåer, vilket blev min räddning. Dessutom gick jag med i en cykelklubb för att träna och lära mig att cykla i grupp.
Yvonne passar även på att berömma såväl bansträckningen som säkerheten runt Vättern.
– Det känns verkligen som att organisationen har gjort rätt i att säkerheten går först. Jag kände mig väldigt trygg hela vägen, trots att jag var helt slut med 15 kilometer kvar och inte var vid mitt sinnesfulla bruk. Det är enormt viktigt med säkerhet och det fanns ingen trafik längs vägarna som skrämde. Bara härlig stämning.
Text: Johan Frasson
Foto: Privat
