I tre filmer förra året följde Cykla.se Sofia Karlsson från Eskilstuna och hennes väg mot målet i Motala. Sofia var riktigt stolt och rörd efter att ha klarat de 300 kilometrarna runt Vättern, men vad hände sedan? Höll intresset för cykling i sig?
Inför Vätternrundan 300 km förra året hade Sofia Karlsson aldrig cyklat något lopp under Cykelveckan. Som ensamstående tvåbarnsmamma och högskolestudier på heltid var det helt enkelt svårt att hitta tid för träning.
Men Sofia gav sig den på att hon skulle lyckas – vilket hon också gjorde.
Och glädjen när hon passerade mållinjen gick inte att ta miste på.
I år skulle Sofia ha cyklat Tjejvättern, men har på grund av årets inställda lopp ställt in siktet på Cykelveckan 2021. Då blir det både Tjejvättern och Vätternrundan 315 km – och varför inte Halvvättern också, när hon ändå är i gång?
För Sofia Karlsson har cyklingen blivit en viktig bit i livets stora pussel.
Så vad hände sedan?
Berätta om känslan när mållinjen passerades i Motala efter 30 mil runt Vättern?
– Jag är en känslomänniska, så de som såg min rektion efter loppet kunde tydligt se hur lycklig jag var. Det är en så härlig känsla att åstadkomma och klara av något som man har sett fram emot så länge.
– Bakom ligger ett års förberedelser och när man väl har klarat av en sådan här bedrift är känslorna obeskrivbara.
Hur ser din cykelvardag ut i dag?
– Efter snart fem års lärarstudier ligger just nu 100 procent av mitt fokus på en sista uppsats, det är viktigare just nu, men visst cyklar jag.
– Jag skulle ha cyklat Tjejvättern i år, så under vintern blev det mycket spinning för att hålla cyklandet i gång, men nu är det en blandning av löpning och cykling som gäller. Det viktigaste är att underhålla träningen.
Finns det redan nu några nya lopp inplanerade?
– Jag och Charley, min son, hade planerat att cykla Cykelvasan 30 på sensommaren, men vi får väl hur det blir med den nu i dessa tider. Annars tar vi det nästa år. Det är roligt att cykelintresset har hoppat över lite på honom också.
I år ställdes Cykelveckan in på grund av Coronapandemin. Hur reagerade du på det?
– Jag förstod vart utvecklingen skulle ta vägen ganska tidigt, så jag blev inte särskilt förvånad. Det här är inget som man själv kan påverka, utan i stället får man göra det bästa av saken. Det viktigaste nu är att man får bukt på virusspridningen. Hälsan måste alltid komma först.
Har det påverkat ditt cyklande?
– Inte så mycket, faktiskt. Jag har haft fullt fokus på pluggandet, att skriva en uppsats tar sin lilla tid… Men cyklingen finns där.
Om vi ser tillbaka till Vätternrundan 2019, vad var roligast och jobbigast?
– Roligast var hela vägen fram till själva loppet, att lära känna nya kamrater i cykelklubben och träna tillsammans. Vi peppade varandra under hela resan och tillsammans hade vi en utmaning att se fram emot.
– Det är ett långt lopp och det är skitjobbigt. Jag hade mina dippar under vägen till Motala, var trött och svor och sa till resten av gänget att ”cykla vidare, jag klarar mig själv”, men vi gjorde det tillsammans.
Fanns det tillfällen innan och under loppet när du tvivlade?
– Nej, det fanns det inte och det beror på mig som person. Har jag bestämt mig för något, så ska jag också klara av det. Jag är inte den som ger upp självmant.
Hur ser din cykelframtid ut?
– Att cykla är jätteroligt, så det kommer jag självklart fortsätta att göra. Inte minst med tanke på nästa års lopp i Motala. Jag älskar Dalarna och där finns flera roliga lopp och turer att cykla som jag hoppas kunna genomföra.
– Dessutom ser jag fram emot att cykla tillsammans med barnen och givetvis med gänget i Eskilstuna Cykelklubb.
Kommer du att finnas på plats i Motala under Cykelveckan 2021?
– Jajamänsan, det blir en dubbel, både Tjejvättern och Vätternrundan 315 km. Men jag kanske klämmer in Halvättern också, när jag ändå håller på. Då är jag ju färdig lärare och har tid att köra alla tre loppen eftersom jag har sommarlov.
Text: Thomas Bergkvist
Foto och film: Robin Pagmar
