Motocross och enduro byttes ut mot mountainbike när Tomas Bark bröt båda fötterna och krossade vänster fotled för ett gäng år sedan. Men det funkar lika bra det. Framför allt när han har ett av favoritloppen två kvarter hemifrån.
Som cykelfantast i cykelstaden Motala är det ett givet inslag att genomföra ett av Vätternrundans lopp varje sommar. I alla fall om du frågar Tomas Bark. Förra året passerade han mållinjen i sin första MTB-Vättern på många, många år.
– Jag cyklade MTB-Vättern när den gick i Borensberg för 14 år sedan. Nu kände jag att det var dags igen och det var riktigt bra. Jag startade långt bak och åkte om en hel del cyklister, men det var inga sura miner för det, säger han.
Stigarna och rötterna kände han igen. Inte konstigt med tanke på att loppet går bara några tramptag från hemmet.
– Jag brukar cykla där och favoritdelen är när man cyklar över slaggbron. Det är en härlig naturupplevelse.
– Hela loppet var trevligt. Jag cyklade ensam och det ska jag göra i år också. Man träffar folk utmed banan som man kan snacka och ha kul tillsammans med. MTB-Vättern blev ett av favoritloppen förra året.
Cyklingen har egentligen alltid funnits i Tomas liv. När han olyckligt skadade sig på två andra hjul tog intresset ordentlig fart.
– Att cykla har gått bra efter skadan. Det är lite mjukare och innebär färre risker än motorsporterna. Främst har det varit landsvägscykling och jag har cyklat tio Vätternrundan 300 km och sex–sju Halvvättern. Cyklingen har blivit min träningsform nu när kroppen är som den är, säger han.
Hur är det att ha Vätternrundan och alla dess lopp runt husknuten?
– Det är jättekul. Det snackas bland kollegor och vänner och ute på området står det alltid mycket folk som man känner. Det ger en kick. Och sedan är det så klart skönt att inte behöva åka i väg, säger Tomas.
Text: Johan Fransson
Foto: Sportograf, privat
Vill du cykla MTB-Vättern? Läs mer och anmäl dig på vatternrundan.se
Tomas Bark
Ålder: 54 år.
Familj: Fru och tre barn.
Arbete: Elektriker.
Cykelklubb: Motala AIF.
