Efter en mångårig karriär som sportkommentator och expert har Anders Adamson lagt mikrofonen på hyllan.
Årets Tour de France blev hans 29:e och sista.
– Allt har en början och ett slut. Men för mig är cykling en livslång kärlek som jag aldrig kommer att släppa taget om. Det är en del av min identitet.
Han är cykelkommentatorn som har kallats för ”experternas expert” av sin radarpartner under många år, Roberto Vacchi.
Och efter decennier av kommenterande, framför allt Tour de France, finns det nog inte någon cykelkunnig som säger emot. Kanske för att han har lyckats göra något ”ointressant” till att bli intressant.
– Vår grej med kommenterandet var att få folk att uppskatta det vi gjorde. Vi har interagerat med tittarna och det har gjort våra sändningar populära, säger Anders.
Att Anders fastnade för cykling är egentligen inte så konstigt. Pappa Owe var svensk elitcyklist under många år och blev bland annat svensk mästare i linjelopp fyra år i rad 1959–1962. Han var dessutom förbundskapten både för juniorer och seniorer.
Äpplet föll helt enkelt inte långt från trädet.
– Man behöver definitivt inte bli cyklist bara för att ens pappa är det, men hans intresse smittade av sig på mig och jag fastnade för sporten.
Cyklingen tog Anders till Sverigeeliten och landslaget och ryktet säger att han har vunnit över 75 tävlingar, bland annat SM, deltagit på OS i Moskva 1980 och startat på etapplopp som Postgirot Open och Giro d´Italia.
– Jag kunde leva på min cykling tills jag var runt 30 år, men på den tiden körde man även en hel del tävlingar på hemmaplan. Jag vill nog påstå att jag hade 50–60 tävlingsdagar om året bara här hemma i Sverige.
– Nu är det annorlunda. Tävlingsmomentet är inte lika intressant längre och landsvägscyklingen har inte lika många nationella tävlingar, där givetvis trafiksäkerhetsfrågan är en av anledningarna. Men det är roligt att se att många ungdomar gillar att vara ute och hoppa och leka i skogen med sina MTB:s.
Mellan 15 och 20 miljoner åskådare – varje år
Tour de France är världens största årligen återkommande idrottsevenemang. Loppet, som kördes första gången redan 1903, är cirka 350 mil långt och uppdelat i 21 etapper.
Touren är en stor folkfest som besöks av mellan 15 och 20 miljoner åskådare – varje år. Många av dem är på plats med sina husbilar eller tält en vecka innan starten, framför allt under bergsetapperna, för att få en bra plats och komma nära.
– I Sverige har vi kanske svårt att förstå hur stort intresset egentligen är. Vi vill nog gärna tro att det är lika stort som vår skidåkning, men det går inte att jämföra. Touren är ett kraftprov utan dess like, säger Anders.
– I grunden är alla besökare cykelintresserade som följer etapperna på teve eller mobilen tills det är dags för cyklisterna att komma dit de befinner sig, i synnerhet etapperna i bergen. Då går alla man ur huse för att heja.
Ett cykellopp tar tid och ser ofta likadant ut. Vad är knepen till att göra det intressant?
– Det är verkligen speciellt att kommentera cykling eftersom det under långa perioder ser ut som att ingenting händer. Då är det bra att vara cykelnörd, som jag är, för det pågår taktiska saker i i klungan hela tiden och det är viktigt att kommentera.
– Dessutom är det en sport där vi kan dra anekdoter om cyklister, andra lopp, platser och slott hela tiden. Exempelvis är Vätternrundan en jättebra och intressant jämförelse. Snittfarten, exempelvis, där deltagarna på touren lätt skulle snitta runt 50 km i timmen runt Vättern.
”Vem vet, det kanske blir Vätternrundan någon gång…”
Efter 29 år, går det att det säga vad som är ditt största minne från alla tourer?
– Sett ur svenskt perspektiv har jag fastnat för två. År 1998, när Magnus Bäckstedt blev den förste svenske cyklisten att vinna en etapp på Tour de France, och 2012 när Fredrik Kessiakoff hade bergatröjan som bäste klättrare på tuffa etapper, i sju dagar. Det gillade jag!
– Ett annat stort minne är engelsmannen Mark Cavendish, som trots att han aldrig har vunnit touren, är den cyklist som har vunnit flest etapper genom tiderna. I juli 2025 vann han sin 35:e etapp och gick därmed förbi Eddy Merckx med 34 segrar.
Att vinna 35 etapper är enormt, men hur stort är det att vinna en?
– Med tanke på den ökande konkurrensen är det jättestort. Om du vinner en etapp av Tour de France kommer du i cykelsammanhang i Europa alltid att bli presenterad som etappvinnare på touren.
– Ungefär som att vinna Vasaloppet. Det är ett lopp som är starkt förknippat med Sverige.
Din sista Tour de France som kommentator är avklarad. Hur känns det?
– Vi får väl se framåt sommaren. Jag kommer helt klart att följa den, i alla fall målgångarna. Och kan jag inte släppa det helt, så får jag väl åka dit, säger Anders och skrattar.
– Men jag ska fortsätta kommentera endagarslopp under våren, så jag har inte helt lämnat jobbet.
Och den egna cyklingen, hur går det med den?
– Det blir många mil, mellan 300 och 500 per år, men jag cyklar hellre oftare än långt.
– Jag har förresten aldrig cyklat Vätternrundan, men nu kanske det blir av. Jag har cyklat Halvvättern med min fru en gång, och min pappa vann Vättern Runt 1961 på tiden 7.44 när man körde vänstervarv runt sjön. Så vem vet, det kanske blir Vätternrundan någon gång…
Text: Thomas Bergkvist
Foto: Privat
