Det finns en människa som har så enormt mycket kunskap bubblandes inom sig och som så frikostigt, generöst och extremt ödmjukt delar med sig av den. Sådana människor är värda alla rosor, stjärnglans och uppmärksamhet som finns.
Mattias Reck är en sådana människa.
Idag har jag varit i hans berömda skräckkällare och gjort ett Padillatest för att kolla min cykelstatus och för att få ett ordentligt upplägg som kan göra mig starkare och snabbare i skogen.
Under en trappvis stegring av intensitet (35 watt / 4 minut) mäts mjölksyra (mmol), effekt (Watt), hjärtfrekvens (puls), pedalvarv (rpm) och upplevd ansträngning (Borgskalan). Utefter detta kan man bestämma min effektivaste fettförbränningszon (FatMax), olika trösklar och träningszoner.
Svart på vitt. Mina styrkor och svagheter. Jag väntar lite ivrigt på att få se siffrorna och var han helst vill ha mig – framför allt vad jag ska göra för att ta mig dit.
Testet i sig är inte speciellt obehagligt. Klart inte bekvämt att dra långt över mjölksyratröskeln och sedan slå i väggen – men absolut inte en nära döden upplevelse och extremt viktigt för alla som satsar på en idrott (för att få allt svart på vitt) eller för en instruktör att verkligen kunna veta hur känslan av olika intensiteter känns.
Jag upplever tyvärr allt för ofta att många förknippar obehaget vid extrem ansträngning som deras mjölksyratröskel – vilket för det mesta är en bra bit över den. Många ligger på tok för högt i intensitet för ofta och för måna förväxlar mjölksyraträning med VO2Max.
