Blogg

I have a dream…. Forts.

Många tankar rörde sig i huvudet…..
Jag var inte så förvånad att just jag hade fått detta eftersom det finns i släkten. Jag hade bara den oturen att det var min tur den här gången.
Men tidpunkten var ju inte rätt! Jag var mitt uppe i en ny utbildning vid sidan av mitt arbete.
Jag skulle satsa på mitt företagande mer och planerna var storslagna!! Men jag hade ju sett och känt knölen ett tag och var medveten om att den skulle bort, då trodde jag att det “bara” var en fettknöl eller bröstimplantatet som hade gått sönder. Så operation hade jag ställt in mig på  och när jag var på mammografi året innan så såg dem inga konstigheter.

Operationen skulle ske veckan efter, för cancern skulle bort snabbt! Jag hade fått all information muntligt men det stod också  allt i min personliga vårdplanspärm. Även telefonnummer till olika kontakt personer om jag hade några frågor och funderingar så skulle jag ringa.

På vägen hem så hade jag telefonkontakt med min man och sen med Gunilla (min vän). Hon gav mig rådet att inte googla runt för det skulle bara skrämma mig.  Och det är jag tacksam för!!

 

Samma kväll så berättade vi för barnen om det vi visste skulle hända framöver. Just då var det svårt för dem å förstå, det blev mera verkligt när operationen var gjord.
Barnen är i olika åldrar, den äldsta är 20 år, mellersta 15 år och yngsta 6 år.
Sen är det svårt att veta hur detta landar hos ett tonårsbarn som inte säger så mycket och ligger i sitt rum med sin mobil mest hela tiden.

Det ända jag visste då var att operationen skulle ske 13/12 och återbesök efter 3 veckor. Då skulle vi få veta vilken behandling jag skulle få eftersom dem skickar knölen på analys och behandlingen är så individuell beroende på hur aggressiv cancern är.

Jag ogillar sjukhusmiljöer och blir nervös, rädd och svimmar lätt när jag ser sprutor. Jag brukar säga att inte vem som helst får sticka mig. Måste vara någon som är van och duktig  så det sker så smärtfritt som möjligt!!
När jag var mindre så vistades jag ofta på sjukhus eftersom jag hade astma och allergi så jag borde vara van vid sådana miljöer men redan då så tyckte jag inte om det.

Hade jag fått detta cancer besked för några år sen så hade jag inte varit lika öppen i sociala medier som jag är nu.
Jag hade troligtvis haft mycket negativa tankar hela tiden.
Jag hade nog haft ångest och en enorm rädsla inför operationen, alla behandlingar som har att göra med sprutor och stick.
Känslomässigt så hade det gått ut över familjen när jag mått dåligt och varit ledsen.
Jag hade tyckt synd om mig själv och legat mestadels i sängen med tårar i ögonen och grubblat över varför detta skulle hända just mig och just nu…
Det hade varit väldigt ansträngande för mitt fysiska och psykiska tillstånd och väldigt påfrestande  inte minst för min familj.
Det här är bara några exempel på hur jag själv hade hanterat situationen då.

Jag säger nu inte att man inte får tycka synd om sig själv, vara ledsen och ha dåliga dagar, för det har vi alla och även jag!!  Utan jag menar att jag hade gett upp hoppet, grävt ner mig i sorg, rädsla och ångest och tänkt mer på döden. Så istället för dåliga dagar så hade jag haft en dålig period under en längre tid!!
Nu finns det kontaktnummer i vårdpärmen till Kuratorer om man har funderingar osv.
Men en kurator hade aldrig kunnat hjälpa mig och bota min rädsla och ångest inför operation, behandlingar och sprutor.

Sommaren 2017 så gick jag en Coach utbildning på Skandinaviska Ledarhögskolan i Örebro. Där fick jag börja med Integrerad Mental Träning. Lars-Eric och Elene Uneståhl var fantastiska kursledare!!
Jag blev klar med min utbildning under hösten och certifierades som internationell Coach. Såg att dem skulle börja en vidareutbildning till LifeCoach med start i november 2017 så jag gick dem med.
Tackvare dessa utbildningar och den integrerade Mentala Träningen så har ag kunnat förbereda mig och hantera svårigheter på ett kontrollerat sätt. Jag tar kontroll över mina tankar och känslor och låter dem inte kontrollera mig som dem gjorde förr.

Detta har hjälpt mig så oerhört mycket att kunna behålla ett lugn inför operationen och alla behandlingar!

Fortsättning följer…..

 

 

 

#Bellas RESA

Isabella Almeteg befinner sig mitt i livet, 42 år, bor i Kopparberg tillsammans med Dennis och deras 3 barn. När man minst anar så händer DET som får en att stanna upp och börja inse att det är dags att ge sig in i krig och inte ge upp!!!

Bellas RESA börjar i december 2017, då jag får mitt Bröstcancer besked och opereras 13/12. Från operationen till 18 veckors cytostatika behandling som avslutas strålning i minst 5 veckor så kommer iden med att sätta ett mål( förutom att besegra Bröstcancern).

"Jag ska den 9 juni cykla Tjejvättern och samla in pengar till Cancerfonden!"

Följ med mig på min RESA i vardagen och fram till mitt mål!

Kram Bella.