Blogg

När en varg plötsligt hittar en cykelflock

Mars 2016, det är mindre än tre månader kvar tills Vätternrundan, den största utmaning jag tagit mig an sedan jag tog med mig min hund, ett tält och 20 kg packning för ensamvandring på 100 km i fjällen. Jag hade fått mitt fösta nummer av tidningen Cykla och den var så välläst att sidorna bläddrade sig av sig självt. Så mycket att ta in, tecken som skulle övas, regler att förstå, tips som skulle göra de 300 km runt den där sjön till en behaglig, säker och oförglömlig upplevelse. Det stod att man borde cykla med andra och jag svalde nervöst. Jag behövde alltså en flock.

Började surfa runt, googlade på cykelklubbar i närheten. Inte för att jag egentligen trodde att jag någonsin skulle våga sätta min fot på en sådan. Plötsligt en stor bild på en varg och den där texten som jag inte riktigt kommer ihåg ordagrant men som fångade min uppmärksamhet. Något om att vargar inte alltid behöver vara ensamma, att även en sådan är välkommen in i gemenskapen. Jag betalade in medlemsavgiften på stört, men trodde nog fortfarande inte att jag skulle våga ta mig dit ändå.

Det gick bara någon dag så kom ett meddelande, “kom och cykla med oss imorgon”. Eh.. va? Nej nej nej.. jag kan ju knappt cykla, jag kommer att vara sämst, alla kommer att sucka och behöva vänta på mig.  Men jag gick dit, söndagen den 28 mars 2016. Det första jag gjorde var att luta min cykel mot en annan. Den ramlade. Det gjorde cykeln intill också.. och den intill, och den intill. Som dominobrickor. Ja men självklart, ett ufo gör entré i cykelvärlden.

Men jag var välkommen, precis som jag var, och för första gången i mitt liv cyklade jag med andra. Den här söndagen lärde jag mig inte bara att man klappar sig på baken när det finns hinder längs vägen, att två fingrar i luften betydde att man skulle cykla två och två och att det alltid är obligatoriskt att fika längs vägen, utan jag lärde mig också att alla får plats- inte bara på en liten sadel utan också i en stor cykelklubb.

Första mötet med Kalmar CK, det såg ut som de kom från Lule hockey så det kändes lite som hemma på något sätt ändå.

Första mötet med Kalmar CK, det såg ut som de kom direkt från Lule hockey så det kändes lite som hemma på något sätt ändå.

Det dröjde några gånger till innan jag förstod att när tummen slås ihop med övriga fingrar inte alls betydde att man skulle prata med varandra, utan en fråga om vi hade kontakt och det var långt senare som jag förstod att “-Åh Ellinor, du är verkligen en solskenscyklist” inte var den fina komplimang jag tog den som.  Men för första gången i livet fick jag också en glimt över vad laganda är, hur en grupp lyfter och bär varandra, hur “alla ska med”, oavsett vad. En hand i ryggen när det går tungt, kraften från de som ligger framme och drar, ett tack när man själv likt ledarfågeln i v-formation tagit luft för andra. Det är lite magiskt för en som trodde att hon var en ensamvarg.

En hand i ryggen när det är tungt, samtalet med den bredvid, farten, glädjen, gemenskapen.

En hand i ryggen när det är tungt, samtalet med den bredvid, farten, glädjen, gemenskapen.

I veckan blev jag intervjuad av Barometern och fick frågan om mina tre  bästa tips till den som är nyfiken på cykel och inte minst en Vätternrundan. De kom inte med i själva artikeln men kommer här;

  1.  Gör det bara! Bestäm dig. Du klarar av det, du kommer att ha ditt livs bästa cykeltur och vara så grymt stolt över dig själv hela vägen runt sjön och långt sedan du kommit i mål.
  2.  Skaffa  ändamålsmässig utrustning. Det finns en anledning till att cykelöverdelar är längre bak och har stora fickor (du kan inte ana hur mycket som får plats i en cykeltröja) eller att handskarna har vaddering. Med rätt utrustning kan till och med cykling i regn bli en angenäm upplevelse även för en solskenscyklist.
  3.  Gå med i en cykelklubb! Så mycket kunskap, värme och gemenskap. Jag hade aldrig kunnat läsa mig till allt det jag lärt mig av klubbmedlemmarna, inte känt kraften i en Belgisk kedja, inte ätit så många goda kanelbullar eller orkat cykla så långt utan dem.

.. och bor du i mina trakter så varmt välkommen till Kalmar cykelklubb och gemenskapen. Jag ska försöka att inte välta din cykel.

 

Pssst.. Du har väl sett att du just nu har chans att kan vinna en snygg funktionsjacka från Craft genom att berätta om ditt finaste, galnaste eller roligaste minne från något att Vätternrundans lopp. Klicka in dig HÄR , sök upp “Dela ditt bästa minne, och berätta din historia så kanske det är just du som får cykla omkring i en vinnarjacka i vår.


Partners som bidrar med information, produkter och annan hjälp till Vätternrundans ambassadörer är Aktivitus, Bianchi, Craft, Crescent, Enervit, Peppster, Shimano, Stadium och Thule.

Från soffan till sadeln

//AMBASSADÖR VÄTTERNRUNDAN 2017//

Medelålders, medelmåttig motionär som äntligen har insett att varje enskild människa har förmåga att bli den man vill vara. Uppvuxen under midnattssol och i polarvintermörker, men lever sedan 23 år tillbaks i självvald exil i en småländsk Bullerby. Anser att en cykel är (nästan) allt en människa behöver för att bli lycklig. Med mitt ambassadörsskap vill jag visa på kamratskapen och värmen man möts i den här sporten. Och att man visst kan genomföra en Vätternrundan, även om man inte tror att man kan. Häng med mig på min resa.