Rockstjärna på kvällarna. Cykelfantast dygnet runt.
För Cykla berättar The Hives-trummisen Christian Grahn hur han vill locka ungdomar till sporten, kärleken till skogarna i Kolmården och framför allt sitt stora cykelintresse.
– Jag har blivit den där människan som inte kan tänka på något annat, säger han.
Livet rullar på i full fart för Christian Grahn. I dubbel bemärkelse. Livet växlar från att vara förband till AC/DC eller ta hojen på landsvägarna över kanjonerna i Kalifornien till att cykla ute i de östgötska skogarna tillsammans med kompisarna i Kolmården MTB. Cyklingen har blivit en livsstil.
– Racern finns alltid med när vi åker på turné. I stället för att vakna upp i turnébussen, kliva direkt in i logen och knappt kunna se något av var man har varit, får man en helt annan syn när man tar hojen och ger sig ut, säger han.
Men det är inte bara cykling som gäller. Motion i allmänhet är en stor del av Christians liv. Dagen före intervjun hade han sprungit Krokeksloppet, ett femkilometerslopp till förmån för Cancerfonden som gick strax utanför husknuten. Resultatet? 162 i puls, 4,21-tempo per kilometer och en sjundeplats – efter att han under hela loppet haft två av sina barn framför sig i en springvagn.
Dessutom hade han då precis kommit hem från en tur i skogen på mountainbiken när han såg skylten om löptävlingen – som han bara var tvungen att spontan-anmäla sig till.
Nej, det är inte särskilt konstigt kanske att ”kroppen känns lite seg”, som han beskriver det. Det hindrar dock inte Christian ifrån att planera en tur på racern under kvällen. Formen är det inget fel på.
– Det diffar från dag till dag, men nog är det ganska bra. Det är kul att mäta sig med andra, men jag har inte tävlat så mycket i sommar så man vet inte riktigt var man ligger, säger han.
Tävlingsdjävulen finns där, det är tydligt.
– Så är det alltid. Vilket gör att det är lätt att man går ut alldeles för hårt och får adrenalinspåslag.
”När jag flyttade hit till Kolmården exploderade det fullständigt.”
Det var när Christian Grahn för omkring åtta år sedan flyttade från Norberg till ett hus i Kolmården som cyklingen trampade in i hans hjärta. Även om den hade varit inneboende där ända sedan ungdomstiden hemma i Fagersta.
– Jag cyklade jättemycket som barn, men av någon anledning fick jag inte in någon fot i cykelklubben där hemma. Men så för tio år sedan började jag cykla lite mer igen. När jag sedan flyttade hit till Kolmården exploderade det fullständigt och när jag väl blev biten var det kört, säger Christian, skrattar och lägger sedan till:
– Det blir bara värre och värre också, fortsätter han och skrattar igen.
Garaget hemma i huset är fyllt av cyklar – och verktyg. Där finns ”fina mountainbiken”, ”fina racern”, en downhillcykel, ”alltiallo-cykeln” och ”vinterhojen”. Plus resten av familjens cyklar. För familjen har han också lyckats styra in i sporten – till viss del i alla fall.
– Min fru cyklar lite grann, även om det inte är på samma nivå som jag. Och alla ungar cyklar. Simon, 14, har visserligen lagt undan nummerlappen och vill bara köra free ride. Dottern Iris, 5, tränar en gång i veckan och vill köra varje tävling som finns och lille Ralph, som blev 3 i oktober, drar med mig till BMX-banan.
Christian försöker också få in fler ungdomar i klubbens (Kolmården MTB) träning – där alla får vara med, oavsett ålder eller nivå.
– Det är inte alltid så enkelt att ta sig in i en klubb. Det är bara att se tillbaka på mig själv som liten. Men nu är vi bland annat ute i skolor och informerar om klubben. Vi får hoppas att det ger effekt, säger Christian.
Själv tränar han annars helst och mest med kompisen Henrik.
– Vi både springer och cyklar ihop, är väldigt jämna i allt. Vad vi gör på passet handlar mycket om vem som har något kul på hjärnan den dagen, säger han.
På resor är det dock racern som gäller. I USA, där The Hives tillbringar mycket tid, har han till och med en stående.
– I och med att vi oftast håller till i städerna är det inte det lättaste att ge sig ut och leta efter skogar. Men det är fantastiskt när man kommer till ett ställe och någon visar sin bästa landsvägsrunda, då blir det sällan en dålig runda, säger Christian.
Vilka är dina bästa cykelupplevelser över världen?
– Great Ocean Road, som går söderut från Melbourne, är en sjuk sträcka att cykla. En gång när vi var i Australien drog jag och basisten Johan Gustavsson iväg med tåg till Torquay. Sedan cyklade vi till Lorne, på en sex–sju mil lång och häpnadsväckande vägsträcka.
– USA är också fantastiskt på många ställen, över kanjonerna i Kalifornien eller vid havet i Malibu.
Men även på hemmaplan finns det ställen han beundrar. Särskilt skogarna utanför dörren i Kolmården.
– Det är som gjort för att cykla mountainbike här. Jag bor ungefär en halvmeter från skogen, och skogen här är … hade jag sett bilder härifrån hade jag gärna betalt mycket pengar för att komma hit och cykla, säger han med kärlek i rösten och försöker beskriva naturen.
– Åt ena hållet är det single track i skogar, med tallar, torra rotmattor, sjöar och stenar. Åt andra går Sörmlandsleden som är mer svårcyklat, men man kan cykla hur långt som helst. Vid Bråvikskanten är det helt annan terräng – upp och ner, utsikt över sjön och inte alls det här skogiga. I stället är det havsnära klippor och rödfärgad mark.
”Egentligen tror jag att de tycker att det ser rätt härligt ut.”
Christian Grahn har hunnit bli 38 år. Över 20 år som trummis i ett av Sveriges största rockband genom tiderna har slitit på kroppen. Men tack vare cyklingen har han blivit bättre med trumpinnarna, menar han.
– Utan tvekan. Att ha motorn uppbyggd ger energi på ett helt annat sätt än när jag levde ett ”rock’n’roll”-liv. Jag orkar mycket mer och kroppen håller bättre. Allt bra som kommer från cyklingen hjälper även där, säger han.
Att få med sig bandmedlemmarna ut på hojen är däremot inte så lätt. Inte allt för ofta i alla fall.
– Egentligen tror jag att de tycker att det ser rätt härligt ut. Ibland ser de avundsjuka ut när jag kommer tillbaka från en tur och visar fina bilder där jag har cyklat. Men sedan är de nog rätt less på allt cykelsnack också.
Vad gäller bandets framtid börjar det återigen bli dags för en ny skiva. Senaste plattan släpptes 2012 och det brukar vara ungefär fyra år mellan skivsläppen.
– Ja, följer man något slags mönster borde det snart bli dags igen. Vi har i alla fall startat lite diskussioner, men det går inte att tvinga fram något heller.
– Det handlar väl mycket om det här med tiden. Vi lirar så jäkla mycket, i ungefär tre år, när vi har släppt en platta. Nu har fyra av fem bandmedlemmar barn, så man vill vara hemma emellanåt också, säger Christian.
I somras var det därför mest festivalspelningar som gällde. För ungefär ett år sedan däremot, var The Hives i Australien i sex veckor som förband åt AC/DC. Och även då var cykeln med – så klart.
– Då var vi också ute på en fantastisk cykeltur. Vi tog hojen och cyklade iväg och tittade på Bon Scotts* grav. Det är sådant man kan göra när man är på turné i Australien.
Text: Pierre Henriksson
Foto: Petter Blomberg
* Bon Scott var sångare i AC/DC från 1974 till hans död 1980. Han ligger begravd på Fremantle
Cemetary i västra Australien och graven är, enligt rapporter, den mest besökta i hela landet.
Christian Grahn
Ålder: 38.
Bor: Kolmården.
Yrke: Musiker, trummis i The Hives.
Familj: Fru och tre barn.
Intressen: ”Cykling, löpning och friluftsliv i allmänhet. Att göra saker ute med barnen.”
The Hives
Svensk rockgrupp som bildades i Fagersta 1993. Skivdebuten skedde året efter när EP:n Oh lord! When? How? släpptes. Det stora genombrottet kom dock runt millennieskiftet med albumsläppet Veni Vidi Vicious, som bland annat innehöll hittarna Hate to say I told you so och Main offender.
Totalt har bandet släppt fyra EP:s och fem album, det senaste Lex Hives 2012. Bandet består av Howlin’ Pelle Almqvist (Per Almqvist), Nicholaus Arson (Niklas Almqvist), Vigilante Carlstroem (Mikael Karlsson Åström), The Johan and Only (Johan Gustavsson) och Chris Dangerous (Christian Grahn).
