Starten går 11:20 det kittlar fjärilar i magen. Här står hela teamet Nellie, Moa, mamma Kathrine, Isabella och min lillasyster Linn och väntar precis innan vi ska gå in i den mittersta startfållan. Solen skiner, men det är 15 grader så vi står med överdragskläderna på medans vi väntar att klockan ska bli 11:20. Tiden går långsamt. Äntligen dax att röra sig in i fållan och mot starten. Peter ropar i högtalaren att jag ska ge mig till känna. Jag viftar på armarna och Peter kommer fram till mig och sätter mikrofonen framför min mun och frågade om videobloggandet inför tjejvättern.
Vi är fyra i mitt team som ska starta. Det är jag, Moa, (mamma) Kathrine och Isabella. Ganska snart efter ca 1 km så drar jag upp tempot till runt 30 km det är det tempot jag har bestämt mig för att försöka hålla. Moa hänger på och Isabella och Kathrine hamnar på efterkälken. Vi hade gått igenom detta innan att vi skulle dela upp oss ifall vi kände att alla inte kunde hålla det högre tempot.
Rundan rullar på och i mitt huvud finns inga stopp inplanerade under rundan. Jag fokuserar på att hålla uppe tempot och det ligger på mellan 27 och 34 km/timme.
Backen i Omberg kom som en överraskning för mig. Jag hade i huvudet föreställt mig att den skulle var brant och kort, men det visade sig att den var brant och lång. När jag trodde att jag var uppe så fortsatte den ett tag till. ”Jag körde bara på.”
Väl uppe på toppen kom rundans absolut vackraste sträcka. Så himla vackert och fantastiskt. Man såg Vättern från ovan och man körde på en liten asfalterad väg igenom skogen.
Stämningen var på topp och alla peppade och hejade på varandra, så himla kul. Några kände igen mig från bloggandet och hejade på.
Rundan var ganska flack med fält av raps, vallmo, blåklint och lila blommor. Vissa sträckor var som om man cyklade igenom ett vykort. Bilarna höll undan när vi cyklade längs vägbanan. Jag filmar några sträckor med go pro kameran som jag ska klippa ihop till min sista videoblogg för tjejvättern.
Efter ca 7 km som jag har legat först och dragit går Moa om mig och vi kommer ifrån varandra. Under loppet så har jag haft med mig vatten , energidryck och bars från Enevit som jag har fyllt på mitt energiförråd med och det räckte för mig.
I mål står min pappa Anders, min lillasyster Linn med blommor och en nalle som de hänger över min hals.
Jag känner mig riktigt stolt över min prestation på tjejvättern och att jag har gjort min första tjejklassiker.
Fler intervjuver väntar. Först en på torget kl 15:30 med Ulrika från Vätternrundan och Johanna från Cresent. Sedan i Vip lounchen med Robert ifrån Vätternrundan. Jag kände mig verkligen uppmärksammad.
Efter intervjuverna träffas hela teamet igen för en gruppbild. Alla är nöjda och glada.
Jag vill tacka alla som stöttat mig då tänker jag på min mamma, pappa och lillasyster. Som hjälpt mig med allt möjligt både träning, inspiration, skjuts, foto och film och en massa annat.
Ulrika från Vätternrundan som varit så himla snäll och fixat och ordnat med en massa saker åt oss Vloggare.
Anna Öhrnström med familj och Roger som lärde oss en himla massa på vloggar helgen.
Och en himla massa andra som hjälpt till med allt mellan och himmel och jord och framför allt ni som tittat och följt min vlogg och blogg.
Tack ska ni ha det hade aldrig gått utan er ni är fantastiska!!!!!!!!!