Då var det dags att kika på en ny cykel som ska få pryda mitt vardagsrum när den inte rullar i skogen. Har för andra gången i mitt liv cyklat MTB och är nu officiellt toksåld!
Fösta gången jag satt på en MTB var nu i maj när mina vloggvänner Tobias, John och Nellie träffades en helg i Motala för att lära känna varandra, cykla och få ovärderliga tips och trix om hur cyklingen kunde göras än mer härlig. En av dagarna fick vi möjligheten att tillsammans med att Anna Öhrström testa första delen av MTB-Vättern. Minns att jag sa till Anna efteråt att det var bland de roligaste jag gjort och att det absolut inte var sista gången. Men de dröjde ett tag tills jag provade igen.
Halvvättern och Vätternrundan närmade sig med stormsteg och träningsfokus låg på att plussa på mil på racern. MTB-euforin som hade fyllt mig bleknade bort tills jag satte mig på en svart skönhet med dämpad framgaffel i Sälen förra helgen! Lyckoruset fyllde mig när jag återigen rullade över sten, rötter och spänger på smala stigar i skogarna kring Lindvallen. De var verkligen lika skoj som den där magiska helgen i Motala. Ja, kanske var det till och med roligare nu när jag vågade mer!
Jag, Elna och Maria strax innan starten på Fjällmaran 2016
Förra helgen sprang två vänner fjällmaran i Sälen och jag följde med dem upp för att få en avkopplande weekend. Min tanke var att jag skulle hyra en cykel och bege mig ut på egen hand under tiden de sprang loppet. Men jag blev avrådd att cykla själv eftersom min erfarenhet är minst sagt begränsad, speciellt om jag kunde få cykelsällskap dagen efter. Så efter att startskottet gått och löparna tog sig uppför Gustavsbacken satte jag mig i liften och utforskade fjället till fots för att njuta av vidderna.
Dagen efter maran hängde vi på låset på skistarshopen för att hyra våra cyklar. De var ingen direkt värme i luften å vi frös rätt bra innan vi trampade iväg men värmen spred sig snabbt i kroppen. Vi valde att börja med en blå led på dryga 6km (Åsarna) med start och mål vid Experium torget. Första varvet gick bra (för att vara 1:a varvet) vi klev av cyklarna ibland för att gå nerför backarna i skogen och när det blev lite för tekniskt på avsickarna från elljusspåret. Vi bestämde oss för att cykla fler varv på samma led då vi inte hade någon tidsuppfattning på hur snabbt vi kunde cykla. Vi skulle ju bila hem under eftermiddagen och var lite tidsbegränsade. Ju fler varv vi cyklade ju mer säker kände jag mig i nedförsåkningen och på de tekniska partierna. Det jag gillade mest var just de små avstickarna som fanns med smala stigar i skogen och till slut kunde vi alla tre ta oss igenom de svårare partierna utan att tvingas sätta ner fötterna, vilken seger! Jag förundras varje gång av att de kan vara så galet roligt att cykla! Under sista varvet var vi alla tre lite trötta och jag kände hur det började bita till i låren. I den sista långa uppförsbacken ser jag Maria en bit framför mig och kommer på att jag nog inte ska beklaga mig över mina lår. Hon hade ju trots allt en mara i sina och klättrade dessutom snabbare än mig! 🙂 Imponerande styrka de två tjejerna har!
Så nu förstår ni, så har jag ett angenämt bekymmer att lösa, jag måste bestämma mig för vilken cykel jag ska köpa. Jag har nog hittills redan spenderat ett par timmar på Google och det blir det nog ett par sökningar till innan jag är redo att dra plastkortet. Jag är visserligen rätt velig i allmänhet när stora inköp ska göras men MTB-djungeln var större än jag kunnat tro.
Jag lär återkomma till ämnet när cykeln väl är i min och premiärturen ska köras!
Till dess, ha de gott och cykla säkert!
